"Vi måste tala om elefanten i rummet – annars går det inte att skydda judiskt liv i Sverige"
I en ny text på Ivar Arpis blogg Rak Höger riktar Per Gudmundson skarp kritik mot regeringens nya strategi mot antisemitism. Strategin är ambitiös på ytan – men feg i sak, menar han. Det centrala hotet mot judiskt liv i Sverige i dag nämns inte ens: islamistiskt judehat.
"Judenheten har haft det relativt bra i Sverige. Men de senaste decennierna har situationen förvärrats – och det beror inte på svensk högerextremism", skriver Gudmundson.
En strategi utan orsak Strategin, som sträcker sig över 34 sidor, innehåller uppdrag till ett antal statliga myndigheter och föreslår fler utbildningsinsatser, kulturstöd och en nationell samordnare. Men den undviker konsekvent att nämna varken invandring eller islam.
"Det är som att försöka bekämpa brandrök utan att nämna elden", sammanfattar Gudmundson.
Han pekar särskilt på utvecklingen i Malmö, där den judiska församlingen minskat kraftigt under 2000-talet – samtidigt som staden blivit ett epicentrum för hat mot judar, ofta med bakgrund i Mellanösterns konflikter.
Historielöshet som strategi Gudmundson påminner om att antisemitism har existerat i Sverige även tidigare – i karikatyrer, i politiken, i kulturella uttryck. Men det som sker i dag är av en annan art: ett utbrett, ofta våldsamt judehat med rötter i den muslimska världen, som fått fäste i vissa invandrade grupper.
"De flesta muslimska länder är i dag nästan tömda på judar. Sverige riskerar att gå samma väg – men nu i tyst samförstånd."
Att tiga om orsaken är att svika offren Det kanske viktigaste budskapet i Gudmundsons text är detta: man kan inte bekämpa ett hot man inte ens vågar nämna. Så länge staten inte erkänner den roll som islamistiska miljöer spelar i det ökande hatet mot judar i Sverige, kommer inte heller några strategier att få verklig effekt. Den tystnaden, menar Gudmundson, är inte neutral – den är en eftergift till rädsla och ideologisk undfallenhet.
