Ett beslut som fortsätter skava Beslutet att undvika bilder på barn i slöja i Jämställdhetsmyndighetens kommunikation fortsätter att få konsekvenser internt. Nu vittnar personalenkäter om en försämrad arbetsmiljö, lågt förtroende för ledningen och uppgifter om diskriminering och kränkande särbehandling.
Myndighetens generaldirektör Lise Tamm har tidigare motiverat bildpolicyn med att den ska spegla svensk jämställdhetspolitik. Små flickor ska inte sexualiseras eller åläggas att dölja sig på ett sätt som inte gäller pojkar, har hon sagt.
Samtidigt har hon betonat att flickor i slöja inte är helt uteslutna ur myndighetens material, utan kan förekomma i reportage – dock inte i normerande informationstexter.
Intern kritik och försämrat klimat Trots denna avgränsning har beslutet mött tydlig intern kritik. Anställda har ifrågasatt om uppdelningen verkligen minskar konflikter, eller om den i stället riskerar att osynliggöra vissa grupper. Argument om representation, igenkänning och inkludering har förts fram i interna diskussioner.
Höstens medarbetarundersökning visar samtidigt att arbetsmiljön försämrats ytterligare. Stressnivåerna uppges vara höga, och förtroendet för ledningen lågt. Flera anställda uppger att diskriminering och kränkande särbehandling förekommer – bland annat kopplat till kön och ålder.
Detta är särskilt känsligt eftersom det rör en myndighet vars kärnuppdrag är att motverka just sådana företeelser.
Ledarskap under press Lise Tamm har kallat resultaten i enkäten ”allvarliga och alarmerande”, men menar att de måste ses i ljuset av en pågående omorganisation och den intensiva interna debatten om bildpolicyn. Fackliga företrädare och skyddsombud har dock pekat på att problemen inte är nya och efterlyser tydligare och snabbare åtgärder.
Tamm tillträdde som generaldirektör för knappt ett år sedan, efter en lång karriär som åklagare. Hon har tidigare skapat rubriker för sitt raka språkbruk, bland annat när hon som chefsåklagare beskrev Rinkeby som en ”krigszon”. Den tydliga stilen tycks nu prövas i en myndighet med redan ansträngda relationer.
Äldre problem i ny skepnad Samtidigt är missnöjet inom Jämställdhetsmyndigheten inte nytt. Redan före Tamms tillträde pekade Statskontoret på bristande tillit, svagt ledarskap och en arbetsmiljö som riskerade att undergräva verksamheten på sikt.
Mot den bakgrunden framstår konflikten kring slöjbeslutet mindre som en isolerad fråga – och mer som en katalysator som blottlagt djupare organisatoriska spänningar.
När symbolfrågor blir systemfrågor Fallet illustrerar en återkommande utmaning i svensk statsförvaltning: när värdegrundsfrågor inte bara är externa signaler, utan också får konsekvenser för interna normer, arbetsklimat och ledarskap.
Oavsett hur man värderar själva bildpolicyn visar utvecklingen hur snabbt symboliska beslut kan bli institutionella belastningar – särskilt i myndigheter där uppdraget redan är ideologiskt laddat och svåravgränsat.
Lise Tamm har fem år kvar på sitt förordnande och säger sig ha regeringens uppdrag att genomföra en förändring. Frågan är om myndigheten klarar av att hantera både kulturresa och kärnuppdrag samtidigt – eller om konflikten kring slöjbeslutet bara är det senaste uttrycket för ett mer grundläggande systemfel.
