Uppföljning på samverkansspåret Som Merita tidigare rapporterat har det funnits diskussioner inom Sverigedemokraterna om någon form av valsamverkan med Medborgerlig Samling inför valet 2026.
Nu beskriver Expressen hur en sådan plan funnits i SD:s toppskikt – men mött hård intern kritik.
Enligt uppgifter till tidningen ska idén ha varit att bredda den ideologiska representationen inom högerblocket genom att ge MED en plats i ett gemensamt upplägg. Planen ska dock ha stoppats efter intern kritik.
Splittring i SD:s led Expressen beskriver hur artikeln i Kvartal om en möjlig samverkan slog ner som ett ”bombnedslag” internt. Chattar och diskussionsgrupper ska ha gått varma.
En central källa uppger att ”dörren är helt stängd” för MED:s partiledare Daniel Sonesson när det gäller en riksdagsplats via SD.
En annan riksdagsledamot säger att SD inte skulle vinna något på ett samarbete.
Samtidigt pekas Mattias Karlsson ut som drivande bakom initiativet, med argumentet att ideologisk bredd kan vara viktigare än strikt partilojalitet.
Det illustrerar en återkommande spänning inom partiet: ska SD vara ett självförsörjande maktparti – eller en samlande kraft för en bredare konservativ rörelse?
MED:s position Daniel Sonesson bekräftar inte diskussionerna men säger att han talar med flera riksdagspartier. Han framhåller att Medborgerlig Samling kan ta en roll liknande den Liberalerna haft i Tidösamarbetet och fånga upp väljare som i dag hamnar i kategorin ”övrigt”.
Det är en positionering som bygger på att det finns en grupp borgerliga väljare som upplever att inget riksdagsparti fullt ut representerar deras syn i frågor som rör migration, statens storlek och det som ofta beskrivs som ”woke”.
Strategisk logik – eller risk? För SD är frågan strategiskt känslig. Ett samarbete med MED skulle kunna ses som ett sätt att minimera bortkastade röster på högerkanten och stärka blockets samlade mandat.
Samtidigt finns risken att interna maktbalanser rubbas och att partiets varumärke späds ut.
Att uppgifterna väcker starka reaktioner internt tyder på att frågan rör mer än mandatmatematik. Den handlar om partiets identitet och maktstrategi inför ett val där regeringsfrågan redan är skör.
Ett tecken i tiden Att diskussioner om valsamverkan överhuvudtaget förs speglar ett bredare fenomen: högerblocket är inte homogent, och väljarrörelserna är större än partigränserna.
Samtidigt visar reaktionerna inom SD att steget från informella samtal till konkret samverkan är långt.
Om frågan återkommer – eller definitivt begravs – lär bli tydligare när valrörelsen närmar sig på allvar.
Men att den nu blivit offentlig är i sig ett tecken på att det politiska landskapet inför 2026 är mer rörligt än vad mandatfördelningen i dag antyder.
