Det är en berättelse som väcker ilska hos många svenskar: medan de högavlönade topparna på Northvolt nu hoppar av det sjunkande skeppet, står lokala underleverantörer kvar med obetalda fakturor och konkursförvaltare vid dörren. Den tillförordnade vd:n Pia Aaltonen-Forsell har nu lämnat, och hela styrelsen har begärt utträde – bara veckor efter konkursansökan.

En elit som aldrig tar ansvar För mannen på gatan som sköter sina räkningar och får böter för minsta felparkering känns detta som ännu ett exempel på hur toppskiktet kan kvittera ut löner och bonusar utan att ta konsekvenserna av sina beslut. Pia Aaltonen-Forsell landar nu mjukt som ny finansdirektör på Finnair, medan Northvolt står i spillror.

Styrelseledamöterna, som suttit på makten under miljardrullningen och upprepade misslyckanden, lämnar snabbt sina poster. Det här är människor som länge klätt sina projekt i vackra ord: hållbarhet, klimatansvar, grön omställning. Men bakom kulisserna har skattebetalarnas pengar använts för att leka riskkapitalister – med miljardförluster som följd.

Småföretagen får ta smällen I bakvattnet av kraschen ligger små underleverantörer, ofta lokala och beroende av kontrakten med Northvolt, som nu står med obetalda fordringar. Dessa företag får inga fallskärmar, inga bonusar och inga eleganta vidarekarriärer – bara konkursrisk och kämpande anställda.

För medelsvensson som ser detta från sidan framstår det som hyckleri: ett system där politiker och toppchefer kör gröna PR-slogans medan vanliga företagare betalar det verkliga priset.

När staten blir riskkapitalist – och misslyckas Northvolts historia blottar en djupare samhällsfråga: vad händer när staten, påhejad av politiska ambitioner, börjar agera som riskkapitalist? När miljarderna pumpas in i prestigeprojekt som lovar gröna jobb och teknologiskt ledarskap – men där ingen tar ansvar när det går fel?

Många frihetliga och etablissemangskritiska väljare på högerkanten ser detta som ett systemfel: staten ska skapa rimliga spelregler och sänka skatter, inte leka affärsängel med andras pengar.

Ett svek mot förtroendet I slutändan handlar det här om förtroende. Politiker och företagsledare har talat om framtidens gröna industri – men när pengarna försvunnit och projekten kraschat, har de lämnat vanliga människor, småföretag och skattebetalare att stå kvar med smällen.

Råttorna lämnar det sjunkande skeppet – men vem bär egentligen ansvaret när skattepengar försvinner i miljardfiaskon?