All time low i ny mätning: "Varför behövs Liberalerna idag?" I TV4:s senaste Novusmätning rasar Liberalerna till rekordlåga 2,5 procent – den sämsta siffran partiet någonsin uppmätt i institutets historia. Samtidigt fortsätter Socialdemokraterna att stärka sin ställning och når hela 36,7 procent, vilket innebär att gapet mellan regeringen och oppositionen nu vidgas ytterligare.

För Liberalernas nytillträdde partisekreterare Simona Mohamsson är det ingen rolig start. Hennes svar på frågan om varför partiet behövs – trots det katastrofala opinionsläget – är att Liberalerna haft stort inflytande över skolpolitiken. Frågan är om väljarna delar den uppfattningen.

Ett parti utan kärna Liberalerna har länge varit ett parti i identitetskris. Efter att ha kastats mellan stöd till vänsterregeringar och samarbete med SD-motståndare, och sedan gjort gemensam sak med Tidöpartierna, har väljarnas förtroende naggats i kanten.

Kritiker menar att partiet förlorat både sin själ och sin väljarbas. Tidigare liberala kärnfrågor som skola och jämställdhet har förlorat sin kraft i en tid när väljarna prioriterar trygghet, migration och sjukvård. Samtidigt har partiet varken lyckats övertyga borgerliga väljare om sin relevans eller attrahera vänsterliberala opinionsbildare som i allt högre grad söker sig till MP eller S.

Och nu kommer domen: 2,5 procent. En nivå där existensberättigandet på allvar ifrågasätts.

"Varför behövs Liberalerna?" En fråga som ställs allt oftare – både i media och bland väljare – är om Sverige överhuvudtaget behöver Liberalerna längre. När skolpolitiken i praktiken nu drivs av Moderaterna och SD:s inflytande är tydligt inom migration och kriminalpolitik, är det svårt att se vad Liberalerna tillför som inte andra redan levererar tydligare.

Socialdemokraterna, som går starkt i samma mätning, kommenterar ironiskt att de "inte är förvånade" över Liberalernas kräftgång. Gapet mellan blocken växer – 53,7 procent till oppositionen, 44,8 till regeringsunderlaget.

Det är en kalldusch för Tidöregeringen. Men det är framför allt ett tecken på att ett litet mittenparti som saknar tydlig profil, konsekvent politik och förmåga att entusiasmera inte längre har någon självklar plats i svensk rikspolitik.