Begreppet ”antisocialt dominansbeteende” väckte vänsterns raseri – men blottar en obekväm sanning Den frihetlige samhällsdebattören Henrik Jönsson ägnar sin senaste lördagsvideo åt vad han kallar ”vänsterns ordkrig” – kampen om språket som politiskt vapen. Utgångspunkten är regeringens användning av begreppet ”antisocialt dominansbeteende” efter att ministrar utsatts för aggressiva palestinademonstranter. Ett ordval som, enligt Jönsson, borde vara självklart – men som i stället väckte vrede på vänsterkanten.
Ordval som vapen Jönsson påminner om att maktkampen om ord är lika gammal som politiken själv – från antikens retorik till kyrkans bokförbud och kommunismens ”folkfiender”. Även i dagens Sverige styr språket verklighetsuppfattningen.
När civilförsvarsminister Karl-Oskar Bohlin och senare statsminister Ulf Kristersson använde begreppet ”antisocialt dominansbeteende” om hotfulla aktivister, reagerade medier som DN med att kalla det rasistiskt kodat språk. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard gick ännu längre när hon kallade aktivisterna ”odjur” – något som Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson beskrev som en ”moralisk kollaps”.
Jönsson konstaterar dock att samma ordval tidigare använts av Socialdemokraternas egen Morgan Johansson, utan att det då ansågs skandalöst.
Aktivistiska medier förstärker bilden En stor del av videon ägnas åt mediernas roll. Public service, menar Jönsson, förstärker vänsterns narrativ genom att konsekvent ifrågasätta regeringsföreträdare men blunda för palestinaaktivisters antisemitism. Han lyfter fram hur SR använt partiska frilansare i Gaza, rapporterat Hamas siffror okritiskt och ifrågasatt en svensk ministers Davidsstjärna – samtidigt som man tolererat palestinasjalar i riksdagen.
Det osägbara blir tabu Jönsson ser en farlig utveckling där vissa ord blir tabu, trots att de beskriver verkliga problem. När polischefer talade om ”klaner” eller skribenter påpekade problem på bibliotek angreps de hårt – inte för sakfrågan, utan för ordvalet. På samma sätt används begreppet ”överklassrasism” för att bagatellisera illegala streetrace.
Konsekvensen, menar Jönsson, blir att det offentliga samtalet förlorar kontakten med verkligheten. Tabun kring språk skapar en tryckkokare där problemen tillåts växa tills frustrationen riskerar att slå tillbaka med full kraft.
Merita-perspektiv Jönssons video belyser något grundläggande: kampen om orden är i praktiken en kamp om verklighetsbeskrivningen. Vänstern och de stora medierna försöker styra debatten genom att göra ordval till skandaler – medan de verkliga problemen med antisemitism, gängvåld och aktivistiskt kaos i offentligheten hamnar i skymundan.
När språket blir mer viktigt än verkligheten förlorar politiken sin förmåga att lösa samhällsproblem. Det är en utveckling Sverige inte har råd med.
