När bidrag blir ideologi – Henrik Jönsson om vänstern och islamismen I sin senaste lördagsvideo riktar samhällsdebattören Henrik Jönsson skarp kritik mot vad han beskriver som en växande symbios mellan delar av den svenska vänstern och islamistiska organisationer. Utgångspunkten är regeringens beslut att stoppa statliga bidrag till vissa organisationer – ett beslut som i debatten mötts av anklagelser om islamofobi.

Jönssons invändning är principiell: frågan handlar enligt honom inte om religion, utan om statens ansvar att inte finansiera organisationer med kopplingar till extremism.

Bidrag som konfliktlinje I videon lyfter Jönsson flera exempel där svenska skattemedel gått till organisationer som i internationella sammanhang ifrågasatts för band till islamistiska miljöer. Ett av de mest återkommande exemplen är Islamic Relief, som under lång tid mottagit omfattande svenskt bistånd via Sida.

Jönsson hänvisar till att flera länder – däribland USA, Tyskland och Nederländerna – tidigare dragit in sitt stöd till organisationen efter uppgifter om antisemitism och kopplingar till islamistiska rörelser. Sverige fortsatte däremot utbetalningarna under flera år, något Jönsson menar illustrerar en ideologisk blindhet snarare än en strikt prövning av risk.

UNRWA och det politiska skyddet Ett annat centralt exempel i videon är FN-organet UNRWA, som länge haft ett starkt stöd i svensk politik. Jönsson pekar på återkommande rapporter från granskande organisationer om kopplingar mellan anställda inom UNRWA och terrororganisationer, samt kritik mot undervisningsmaterial som uppges glorifiera våld.

Trots detta, menar Jönsson, har stora delar av den svenska debatten reducerat frågan till en moralisk markering: att ifrågasätta UNRWA likställs med att ifrågasätta humanitärt bistånd i sig.

Vänstern, Israel och Iran Videon breddas därefter till en mer ideologisk analys. Jönsson menar att delar av vänstern förenas med islamistiska aktörer genom en gemensam världsbild där väst, Israel och liberal demokrati ses som huvudmotståndare. Det leder, enligt honom, till en paradoxal situation där rörelser som säger sig stå för mänskliga rättigheter blir påfallande tysta om förtrycket i Iran – samtidigt som de är högljudda i sin kritik av Israel.

Här lyfter han också hur svenska och internationella medier enligt hans mening tillämpar olika måttstockar i sin rapportering, beroende på om förövaren passar in i ett etablerat narrativ.

En varning för institutionell naivitet Jönssons övergripande budskap är att detta inte handlar om enskilda misstag, utan om ett mönster där ideologisk lojalitet trumfar säkerhet, demokratiska värderingar och transparens. När staten, via bidragssystem, flyttar resurser till aktörer som inte delar grundläggande demokratiska principer riskerar det, enligt honom, att på sikt underminera förtroendet för både biståndspolitiken och det offentliga samtalet.

Videon avslutas med en uppmaning att våga skilja mellan religionsfrihet och politisk islamism – och att behandla extremism konsekvent, oavsett vilken ideologisk dräkt den bär.