Högsta domstolen friar klimataktivister som blockerade E4:an – Miljöpartiet jublar, medan Sverigedemokraterna varnar för ett farligt prejudikat. Frågan som väcks: Ska demokratin skydda medborgarnas frihet att ta sig till jobbet – eller minoriteters rätt att blockera vägar?

Rätten att demonstrera – även på andras bekostnad? Den friande domen rör en aktion från nätverket "Återställ våtmarker" där klimataktivister blockerat en av Sveriges mest trafikerade vägar – E4 i Stockholm – för att väcka uppmärksamhet för sin sak. Högsta domstolen valde att fria aktivisterna med motiveringen att blockaden var tidsmässigt begränsad och därför inte kunde betraktas som sabotage.

Miljöpartiets Ulrika Westerlund, ledamot i justitieutskottet, beskriver domen som en demokratisk seger. Hon hänvisar till yttrande- och demonstrationsfriheten som grund för att acceptera tilltaget.

Men frågan är: Var går gränsen mellan att demonstrera – och att sabotera?

SD vill skärpa lagen Sverigedemokraternas Pontus Andersson ser domen som ett tecken på att lagstiftningen behöver skärpas.

– Det här handlar inte om yttrandefrihet. Det handlar om att göra livet svårare för andra människor, sade han i SR:s Studio Ett.

Enligt Andersson har flera klimataktivister sagt sig vara beredda att ta sitt straff – men då måste straffen vara tillräckligt kännbara för att ha en avskräckande effekt. Om rättsstaten istället friar systematiska brott mot allmän ordning, undermineras inte bara lagarna, utan även allmänhetens tillit till rättvisan.

Ett prejudikat som öppnar för mer extremism? Kritiker menar att HD:s dom skapar ett farligt prejudikat. Om blockader av livsviktiga vägar accepteras under hänvisning till att de är “tidsmässigt begränsade”, finns inget som hindrar fler extremistgrupper – oavsett ideologisk hemvist – från att använda samma metod.

När lagen ger efter för politiskt tryck, förlorar staten sin auktoritet. Och när vissa ideologier får gräddfil för sitt regelbrott, försvagas demokratins kärna: likhet inför lagen.

Rättigheter utan ansvar – en väg mot anarki? Det är en sak att försvara demonstrationsrätten – en annan att försvara aktioner som medvetet sätter medborgares säkerhet och rörelsefrihet ur spel. Blockader av motorvägar drabbar inte makthavare, utan vanliga människor: arbetspendlare, ambulanspersonal, barnfamiljer.

När rätten att demonstrera används för att hindra andras frihet, har demokratin förlorat sin kompass.

Det handlar inte om klimatpolitik. Det handlar om rättsstatens trovärdighet.