När mångfald blir viktigare än kompetens faller principen om lika villkor Efter bara ett år drar Handelshögskolan i Stockholm tillbaka sitt krav på högskoleprov. Anledningen? Det gav ”negativa effekter på mångfalden” – när andelen kvinnor bland de antagna sjönk från 39 till 29 procent.

– Vi tar nu bort kravet på högskoleprov inför hösten 2026, säger rektor Lars Strannegård till SVT.

Kravet på högskoleprov infördes så sent som 2024 för att motverka glädjebetyg i gymnasieskolan. Målet var att ge alla sökande en mer rättvis bedömning av faktiska kunskaper. Men när resultatet inte matchade de önskade könssiffrorna valde lärosätet alltså att backa från principen om objektiva kriterier.

Meritokratin fick ge vika Universitets- och högskolerådets (UHR) analys visade att kravet slog olika mellan kön – inte för att kvinnor diskriminerades, utan för att färre kvinnor uppnådde provresultatet 1,25. I stället för att ifrågasätta provets innehåll eller kvalitet väljer Handelshögskolan att slopa provet helt.

Resultatet blir ett bakslag för meritokratin – den grundläggande idén att utbildning och karriär ska baseras på förmåga och prestation, inte på kön, bakgrund eller grupptillhörighet.

Woke-logik i praktiken Det är talande att en av landets mest prestigefyllda akademiska institutioner nu öppet erkänner att man prioriterar statistik över kompetens. I stället för att stå upp för principen om likabehandling väljer man en lösning som ska justera könsfördelningen – inte kvaliteten.

När en rektor på ett toppuniversitet på fullt allvar kallar minskad kvinnorepresentation för ett “problem” värre än glädjebetyg, är det svårt att se hur Sverige ska komma till rätta med woke-ideologins avarter. Att ansvar inte utkrävs – vare sig internt eller politiskt – riskerar att befästa en kultur där prestationskrav uppfattas som förtryck.

Akademin tappar sin trovärdighet Handelshögskolan har länge betraktats som ett av landets mest prestigefulla lärosäten, en symbol för akademisk excellens och internationell konkurrenskraft. När även den institutionen nu låter sig styras av identitetspolitiska hänsyn, urholkas förtroendet för hela utbildningssystemet.

Om Sverige menar allvar med att värna bildning, ansvar och frihet måste meriter åter sättas före mångfaldsmål. Och frågan är berättigad: Hur länge kan ledare som Lars Strannegård sitta kvar, när de inte längre försvarar den akademiska princip de är satta att skydda?