I helgen delades Guldspaden ut – det svenska journalistpriset som hyllar årets bästa grävande reportage. Bland vinnarna fanns TV4:s Kalla fakta, som prisades för sin dokumentär Undercover i trollfabriken – ett “avslöjande” om Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning, som sändes bara veckor före EU-valet 2024.

Juryns motivering var full av superlativ: “Djärva och kreativa metoder”, “ett avslöjande som inte går att förneka”. Men utanför mediekretsarna har det inte saknats kritik – mot både metoderna, urvalet av vad som visades, och framför allt: tajmingen.

Frågan är om Guldspadejuryn verkligen reflekterat över konsekvenserna. För vad är egentligen skillnaden mellan ett “gräv” som påverkar ett val – och en medieorkestrerad påverkansoperation?

Pristagare – eller aktivister? I dokumentären utgav sig reportern Daniel Andersson för att vara praktikant på SD:s kommunikationsavdelning. Han spelade in samtal i smyg, samlade material under flera månader och klippte ihop ett narrativ om anonyma konton, satir och hård retorik. Resultatet? Ett spektakulärt avslöjande enligt vissa – en medvetet vinklad kampanjfilm enligt andra.

Några av rösterna som hörts efter sändningen:

  • SD:s kommunikationschef kallade reportaget “grovt vilseledande”.
  • Tidigare SR-journalisten Staffan Dopping beskrev inslaget som ett exempel på hur gränsen mellan journalistik och aktivism suddas ut.
  • Och medieprofessor Sigurd Allern noterade att granskningen “gick långt, men kanske inte särskilt djupt”.

Trots detta belönas alltså reportaget – som om ingen debatt existerat.

En farlig självbild När journalister prisar varandra för kampanjjournalistik mitt i ett valår, finns det anledning att ställa frågan: Har Föreningen Grävande Journalister någon beredskap för självkritik?

I en tid när förtroendet för media är sviktande, när val påverkas av berättelser snarare än fakta, borde kanske Guldspaden gå till reportage som bygger förtroende – snarare än sådana som spär på politikerföraktet och bidrar till polarisering.

Gräv är viktiga. Avslöjanden behövs. Men priset för dåligt förankrade granskningar – särskilt i valrörelser – kan bli högt.

Kalla faktas “trollfabrik” satte agendan. Men vem granskar granskaren?