Seminarium väckte kritik Göteborgs universitet planerade i mars ett seminarium med titeln ”Ghassan Kanafani och revolten i Palestina 1936–1939”. Efter uppmärksamhet och kritik har evenemanget tagits bort från universitetets externa kanaler.

Ghassan Kanafani var författare och samtidigt talesperson för den palestinska organisationen PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse). Organisationen är terrorklassad av EU, USA, Kanada och flera andra länder.

Kanafani dödades 1972 i Beirut i en bilbombsattack som allmänt tillskrivits Israels underrättelsetjänst.

Kopplingar till terrorklassade organisationer Seminariet skulle ledas av forskaren Hazem Jamjoum, som uppges ha kopplingar till den kanadensiska organisationen Samidoun. Även Samidoun har terrorklassats i Kanada och förbjudits i bland annat Tyskland och USA på grund av kopplingar till PFLP.

Terrorforskaren Magnus Ranstorp har uppmärksammat frågan och hänvisat till rapporter som varnar för att Samidoun försöker etablera verksamhet i Sverige.

Efter kritik i sociala medier försvann seminariet från universitetets webbplats och sociala kanaler. Universitetet har ännu inte offentligt klargjort om evenemanget ställts in eller flyttats.

Akademisk frihet – och dess gränser Frågan väcker en bredare diskussion om akademisk frihet.

Att analysera och diskutera kontroversiella historiska personer är i sig inget ovanligt inom humaniora. Samtidigt blir det känsligt när personer med ledande roller i organisationer som är terrorklassade av EU ges utrymme utan tydlig kontextualisering.

Det är skillnad mellan att kritiskt granska en ideologi – och att riskera att normalisera dess företrädare.

Återkommande mönster Göteborgs universitet anordnade även under hösten ett evenemang om Kanafanis kortroman Tillbaka till Haifa, där fokus låg på den palestinska erfarenheten av exil och fördrivning.

Den aktuella händelsen illustrerar ett mönster som blivit vanligare i västvärlden: akademiska institutioner hamnar i skärningspunkten mellan yttrandefrihet, aktivism och säkerhetspolitik.

När frågor med koppling till terrorstämplade organisationer når svenska lärosäten uppstår oundvikligen en avvägning.

Den handlar inte bara om vad som är tillåtet att diskutera – utan om vilket ansvar offentligt finansierade institutioner har i hur de väljer att göra det.