Sverige gör genus till Nato-export – trots växande kritik Sverige har snabbt etablerat sig som ett internationellt nav för militär genusutbildning. Vid Försvarsmaktens Nordic Centre for Gender in Military Operations (NCGM) i Kungsängen utbildas varje år Nato-officerare och generaler i genusfrågor – samtidigt som flera allierade länder rör sig i motsatt riktning.

Enligt Aftonbladet genomförde nära 27 000 Nato-officerare den svenska, obligatoriska onlinekursen i genus under förra året. Därtill deltar omkring 20 generaler årligen i fysiska möten, och intresset uppges vara större än vad centret kan ta emot.

Ett svenskt fokus som väcker frågor NCGM:s verksamhet beskrivs som efterfrågad inom Nato. Samtidigt erkänner centrets ledning att utbildningarna inte är okontroversiella.

– Frågan ses på sina håll fortfarande som något överflödigt och fredsskadat, som snabbt kommer att skalas bort om det bränner till på riktigt, säger avdelningschefen Linda Johansson till Aftonbladet.

Formuleringen fångar en kritik som blivit allt tydligare i takt med att Europas säkerhetsläge försämrats: om fokus på normer, genus och jämställdhetsramverk riskerar att tränga undan kärnuppgiften – militär förmåga, beredskap och stridsduglighet.

Ukraina skickar genusrådgivare – inte soldater Ukraina har efter den ryska invasionen skickat omkring 400 genusrådgivare till Sverige för utbildning. Det sker parallellt med ett krig där landets militära behov präglas av ammunition, luftförsvar och manskap.

Att ett land i fullskaligt krig avsätter resurser för genusutbildning väcker frågor om vilken roll dessa program faktiskt spelar i krigets realiteter – och om de fyller ett militärt behov eller främst uppfyller administrativa och politiska krav inom Nato-strukturen.

USA går i motsatt riktning Utvecklingen sker samtidigt som USA tydligt markerar mot vad man beskriver som ett överdrivet fokus på genus och identitetspolitik i försvaret. I januari upphävdes beslut från Bidenadministrationen som innebar att könskirurgi för soldater med könsdysfori finansierades med offentliga medel.

USA:s försvarsminister Pete Hegseth har dessutom avvecklat interna kommittéer med fokus på genusfrågor och låtit avskeda två kvinnliga amiraler – åtgärder som motiverats med behovet av ett mer stridsfokuserat och sammanhållet försvar.

Skillnaden i inriktning är tydlig: medan USA betonar militär effektivitet och kärnuppdrag, positionerar sig Sverige som normgivare inom genusdoktrin.

Regeringen försvarar satsningen Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) försvarar den svenska linjen och beskriver arbetet som meritokratiskt.

– Jag är övertygad om att vi, om vi drar nytta av allas kompetens, också blir starkare, säger hon.

Hon menar samtidigt att jämställdhetsarbetet globalt är på tillbakagång – och att Sverige därför bör ta större plats på området.

Symbolpolitik i ett nytt säkerhetsläge? Att Sverige fortsätter att profilera sig som ledande inom militär genusutbildning sker i ett läge där hotbilden i Europa blivit mer konkret, inte mer abstrakt. Frågan som växer är därför inte om jämställdhet är oviktigt i sig – utan om detta är rätt fokus, i rätt tid, för ett land som just gått med i Nato och samtidigt står inför omfattande brister i försvarsförmåga.

När andra allierade prioriterar stridskraft, logistik och ledning väljer Sverige att exportera genusutbildning. Det är ett vägval som säger något om vilka värden som fortsatt ges företräde – och som lär fortsätta väcka frågor, både hemma och bland allierade.