I sitt senaste brev, nummer 281, går satirikern och samhällsdebattören Jens Ganman till angrepp mot SVT och Public Service – med särskilt fokus på SVT-reportern Sofia Yohannes.
Ganman kritiserar vad han beskriver som ”knatterapportering” och pekar ut Yohannes senaste analys om våldsvågen i Sverige som ett exempel på hur Public Service enligt honom levererar ytliga och känslostyrda analyser.
”Patos men utan bildning” Ganman menar att analyserna inom Public Service ofta präglas av patos och goda intentioner, men att de saknar djup, historiska perspektiv och genuin kunskap. Han framhåller att många av SVT:s och SR:s anställda är ideologiskt färgade, trots kravet på opartiskhet, och att detta påverkar kvaliteten på rapporteringen.
Han skriver att det särskilt märks i ämnen som Donald Trump, klimatfrågan och invandringsrelaterad brottslighet – frågor där Public Service, enligt honom, sällan lyckas förmedla annat än förutsägbara vinklar.
Bredare samhällssvep I brevet kommenterar Ganman också andra aktuella frågor: justitieminister Gunnar Strömmers framtoning, med vad han kallar ”hypnotiska ögonbryn”; jakten på politikern Kilmars tatueringar; samt antisemitismen i Brooklyn. Genomgående är tonen ironisk, och han uppmuntrar sina läsare att se igenom det han anser vara mediala dimridåer och populistiska utspel.
Ganman är känd för sin syrliga stil och för att vända blicken mot det han ser som svensk självförnekelse, politisk feghet och medielögner. Brev 281 är inget undantag.
