I sitt senaste blogginlägg tar Jens Ganman avstamp i nyheten att Trumpadministrationen rensar ut så kallat ”farliga” böcker från amerikanska skolbibliotek. Men han stannar inte vid USA. Under rubriken “Pete Hegseth – American Idiot” ifrågasätter Ganman den svenska självsäkerheten i frågor om yttrandefrihet – och pekar på att censurens verktyg används av både höger och vänster, i både väst och övriga världen.

DEI, transkritik och moralisk spegelvändning Ganman påminner om att censur inte är något nytt. Vänstern har tidigare gett sig på konservativ litteratur, som Ryan T. Andersons When Harry Became Sally, samtidigt som högern nu rensar ut böcker som Gender Queer med hänvisning till värdegrund och barns skydd. Enligt Ganman är censurivrarna jämnt fördelade över det politiska spektrumet – det är bara motiven som skiljer sig åt.

Genom ett samtal med Joe Dunnigan på Banned Book Museum i Tallinn breddas perspektivet. Ganman konstaterar att stora delar av världen, som Afrika, lever med betydligt hårdare litteraturförtryck – men att Sverige sällan lyfter blicken från det västerländska navelskåderiet.

Religiös höger – och svenskt hyckleri Ganman uttrycker också oro över delar av Trumps religiöst konservativa falang, men konstaterar samtidigt att de paradoxalt nog utgör ett av få motstånd mot totalitära regimer i exempelvis Iran och Kina. Han avfärdar illusionen att länder som Tyskland eller Storbritannien längre försvarar västerländska ideal, och riktar i stället kritik mot svenska partier som viker sig inför religiösa intressen.

Särskilt skarp är han mot Socialdemokraternas vilja att återta makten med hjälp av Vänsterpartiet – ett parti han menar är fullt av ”antisionister”, eller i klartext: judehat. Men även borgerligheten får en släng, då han ser SD:s historik som komprometterande. I mitten, menar han, står väljare som inte vill välja mellan ytterkanter.

Utrensningar och lärdomar från Pinochet Med sedvanlig ironisk udd avslutar Ganman med exempel på tidigare litteraturförbud – från Pinochets Chile till Texas år 2010, då barnboken Brown Bear, Brown Bear förbjöds av misstag. Boken ansågs främja marxism, men censurivrarna hade blandat ihop författaren med en marxistisk akademiker med samma namn.

Ganman sammanfattar känslan med orden: “Shit happens.” Ett uttryck han menar sammanfattar både utvisningspolitiken och bokutrensningarna under Trumps styre.

Budskapet är tydligt: censur sker inte i ett ideologiskt vakuum, och den som tror att Sverige är immunt bör titta närmare – inte minst på den inhemska beröringsskräcken kring vissa ämnen.