”Skrattretande, om det inte vore så allvarligt.”
I det senaste avsnittet av Dekonstruktiv Kritik bjuder Aron Flam in Jens Ganman till en genomgång av vad som beskrivs som ett av de mest bisarra programmen Public Service någonsin producerat. Resultatet är en underhållande och bitande uppgörelse med svensk statsmedia, klimatalarmism – och Donald Trump.
Klimatångest som dramaturgi Det program som Ganman och Flam fokuserar på är ett inslag som bygger hela sin dramaturgi på klimatångest som drivande berättelse. Ganman – känd för att balansera satir och samhällskritik – tappar stundvis fattningen när han hör hur offentliga medel används för att spä på vad han kallar ”existentiell panik utan proportioner”.
– Jag får ångest av klimatångest, säger Ganman, som beskriver SR-programmet som ett stycke känslostyrd journalistik utan förankring i verkligheten.
Flam kallar programmet ett exempel på klimatkult, där känsla och symbolik ersätter fakta och proportion. Båda raljerar över hur Public Service lyckas både överdriva och trivialisera klimatfrågan i ett och samma andetag.
Trump – skurken i varje manus Avsnittet spinner sedan vidare in på Donald Trump – inte i egenskap av president, utan som symptom på en medial och politisk fixering. Ganman noterar hur svensk media fortfarande behandlar Trump som en arketypisk superskurk, medan man knappt mäktar med att analysera den egna regeringens tillkortakommanden.
– Trump nämns i förbifarten som om det räcker för att sätta scenen för ondska. Det är nästan poetiskt, säger Flam med sedvanlig sarkasm.
Ett humoristiskt avsnitt med svärta Avsnittet är fullt av skratt – men också med en tydlig underton av kritik mot ett samhällsklimat där åsiktskorridoren krympt. Ganman och Flam konstaterar att medan medierna pratar om klimat, rasism och jämställdhet, växer misstron bland medborgarna som känner att verkliga problem ignoreras.
Deras lösning? Mer satir, mer öppenhet – och mindre skattefinansierad hysteri.
