Frankrike tappar hoppet – en föraning för Sverige? Allt fler fransmän vill lämna sitt hemland. Enligt en ny Gallupundersökning uppger 27 procent av den vuxna befolkningen att de överväger att emigrera permanent. Det är den högsta nivån på nästan två decennier – och en av de snabbaste ökningarna som uppmätts globalt sedan mätningarna inleddes 2007.

Utvecklingen saknar motsvarighet inom EU och sammanfaller med ett dramatiskt ras i förtroendet för statliga institutioner. Frågan är om Frankrike bara är först ut – eller om landet visar vart även andra europeiska välfärdsstater kan vara på väg.

Ett samhällsklimat som kväver framtidstro För Julien, restaurangentreprenör som nyligen lämnade Paris för Tbilisi i Georgien, handlade beslutet om mer än ekonomi.

Han beskriver en monstruös skattebörda, färre kunder och ett allt mer kvävande samhällsklimat. ”Människor har inte längre råd att leva som tidigare”, konstaterar han. Men lika avgörande var atmosfären: bristen på möjligheter, pessimismen – och känslan av att landet saknar riktning.

Liknande resonemang återkommer hos Antoine, ingenjör inom lyxindustrin i Paris. Trots en chefsposition ser han ingen möjlighet att köpa bostad i sin egen hemstad utan arv. ”Jag har nått en återvändsgränd”, säger han, och beskriver ett samhälle där människor hellre drar ner varandra än hjälper varandra upp.

Institutioner som tappat greppet Missnöjet är inte anekdotiskt – det är strukturellt. Under 2025 har förtroendet för den franska regeringen fallit till 29 procent, en nedgång med 13 procentenheter på ett enda år. Även rättsväsendet och finanssektorn tappar kraftigt i anseende.

Gallup konstaterar att inget annat EU-land uppvisat ett lika brett och snabbt förtroenderas under samma period. Nästan hälften av de fransmän som saknar tillit till institutionerna uppger att de vill lämna landet – ett tydligt samband mellan politiskt förfall och utvandringsvilja.

Politisk instabilitet utan ansvar Bakgrunden är flera år av politiskt kaos. Efter upplösningen av parlamentet sommaren 2024 har Frankrike haft en serie svaga regeringar utan stabil majoritet. Budgetförslag har gång på gång fallit, misstroendeomröstningar avlöst varandra och beslutsförlamningen blivit norm.

President Emmanuel Macrons popularitet har samtidigt rasat till 28 procent, den lägsta nivån någonsin. Det som byggdes upp under hans första år vid makten har raderats på tolv månader.

För många fransmän framstår politiken inte längre som ett verktyg för problemlösning, utan som ett slutet system upptaget av sin egen överlevnad.

Ekonomisk pessimism – även bland högutbildade Den ekonomiska bilden förstärker misstron. 67 procent av fransmännen anser att deras ekonomiska situation försämras. Sedan 2015 har Frankrike legat i topp bland OECD-länder när det gäller ekonomisk pessimism – strax efter Grekland.

Detta drabbar inte bara marginaliserade grupper. Högutbildade, entreprenörer och yrkesverksamma i ledande positioner upplever att skatter, regleringar och levnadskostnader kväver både ambition och rörlighet.

Ett mönster Sverige bör känna igen Frankrike är inget särfall. Kombinationen av hög skattemiljö, svällande offentlig sektor, politisk polarisering och sjunkande tillit är välbekant även i svensk debatt.

Skillnaden är att Sverige ännu inte nått samma brytpunkt. Men Frankrike visar hur snabbt förtroende kan raseras när politiken upplevs som oförmögen att prioritera kärnuppgifter, skapa tillväxt och erbjuda framtidstro.

En varning inför nästa val Om Sverige efter nästa val skulle få en rödgrön regering som åter prioriterar symbolpolitik, ökade offentliga åtaganden och högre skatter framför reformer, effektivitet och trygghet, är det inte långsökt att se Frankrike som ett framtidsscenario.

När unga, högutbildade och entreprenörer börjar planera sin exit är det inte ett misslyckande för individen – utan ett underbetyg för staten.

Frankrike visar vad som händer när politiken levererar för lite, för sent. Frågan är om Sverige drar lärdom – eller upprepar samma misstag.