Fokus publicerade på tisdagen en granskning som borde få varje ansvarstagande medborgare att reagera. Den svenska staten delar ut medborgarskap i en takt som närmar sig det antal väljare som krävs för att ett nytt parti ska ta plats i riksdagen. Under innevarande mandatperiod ser det ut att bli över 250 000 nya rösträttsberättigade – främst från MENA-länder. Frågan är: är detta fortfarande medborgarskap – eller är det bara ett nytt invandringssteg i förklädnad?

Det är mot denna bakgrund man bör läsa Riksrevisionens svidande kritik mot Migrationsverkets hantering. Tusentals ärenden ligger vilande, processen är godtycklig, och myndigheten saknar till och med en plan för i vilken ordning ärenden ska handläggas.

400 000 nya medborgare sedan 2020

Fokus avslöjar att Sverige sedan 2020 delat ut över 400 000 medborgarskap. Bara under årets två första månader beviljades ytterligare 12 000. Majoriteten är tidigare asylsökande från Syrien, Afghanistan, Somalia och Eritrea. Det är inga små förändringar – det handlar om demografiska skiften som i praktiken innebär ett nytt Sverige, utan att någon har frågat folket om de samtycker.

Identitet? Frivilligt. Närvaro? Oklart.

Den kanske mest chockerande delen av Fokus granskning gäller hur medborgarskap har beviljats. Fram till nu har den sökande inte ens behövt dyka upp fysiskt. Enligt Migrationsverkets egen uppdragsledare, Oskar Ekblad, har det räckt med ett skriftligt förfarande. Bevisbördan för identitet? Svag. Det räcker att “göra sannolikt” att man är den man säger att man är – i brist på pass duger till exempel ett militärbok eller ett id-kort från en fallerad stat.

Det är först nu, efter att regeringen gett nya instruktioner, som personlig inställelse blir ett krav – något som alltså inte varit självklart när vi talat om den högsta formen av tillträde till det svenska samhället: medborgarskapet.

Politisk naivitet med konsekvenser

Att Migrationsverket inte ställt dessa grundläggande krav tidigare är inget annat än ett systemfel. Men det är ett systemfel som inte uppstått av sig självt. Det är resultatet av decennier av politiskt naivitet, där medborgarskap reducerats till en välfärdsbiljett snarare än ett socialt kontrakt.

Fokus granskning bekräftar det Medborgerlig Samling länge varnat för: Sverige saknar en seriös medborgarskapspolitik. Det finns inga robusta krav på språkkunskaper, försörjning, samhällsorientering – och fram till nu inte ens närvarokrav eller id-kontroll.

En fråga om demokrati – inte bara invandring

När ett medborgarskap delas ut innebär det inte bara rätt till välfärd. Det innebär rösträtt. Under denna mandatperiod kommer antalet nya svenska medborgare motsvara vad som krävs för att ett nytt riksdagsparti ska klara 4-procentspärren. Med andra ord: medborgarskapspolitiken förändrar väljarkåren – och därmed även demokratins spelregler – snabbare än vad många vill inse.

Frågan måste ställas: Vem har egentligen gett våra folkvalda mandat att förändra väljarkårens sammansättning på det här sättet?

Dags att vakna

Det är hög tid att skrota dagens ansvarslösa modell. Svenskt medborgarskap måste åter bli något man förtjänar – inte något som delas ut som automatiskt nästa steg efter uppehållstillstånd. Identitet ska kunna styrkas. Språk, försörjning och samhällskunskap ska krävas. Och myndigheter som hanterar dessa frågor måste stå under tydlig kontroll med tydliga mandat.

För varje dag som går utan förändring, minskar trovärdigheten i det svenska medborgarskapet. Det borde bekymra alla som vill leva i ett samhälle präglat av tillit, gemenskap och ansvar.