Samtidigt går Åkesson och Busch framåt i ny mätning från Expressen/Verian Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar tappar kraftigt i väljarnas förtroende. I en färsk förtroendemätning från Expressen/Verian backar hon med fyra procentenheter, till 15 procent – den lägsta siffran sedan april 2021.
Enligt opinionsanalytiker Per Söderpalm är den främsta förklaringen de återkommande skandalerna kring antisemitism inom Vänsterpartiet:
– Kritiken har till stor del riktats direkt mot partiledningen och Dadgostar personligen, säger Söderpalm till Expressen.
Skandalerna har skakat partiet under våren. Bland annat har riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas stängts ute från partigruppens arbete, och flera lokala företrädare har anklagats för antisemitism i samband med Gaza-konflikten. Förtroendekrisen kulminerade nyligen i ett fysiskt bråk i Bryssel mellan en V-tjänsteman och KD:s EU-parlamentariker Alice Teodorescu Måwe – en händelse som lett till polisanmälningar från båda håll.
Andersson i topp – men Åkesson och Busch ökar Trots skandalerna behåller Magdalena Andersson (S) sin tätposition med 46 procents förtroende, långt före statsminister Ulf Kristersson (M) som ligger stabilt på 35 procent. Men mätningens tydliga vinnare är två andra oppositionsledare: Jimmie Åkesson (SD) och Ebba Busch (KD).
Båda går framåt med fyra procentenheter vardera. Åkesson når därmed 28 procent, Busch 23 procent. Enligt Verian kan ökningen förklaras av medieskugga snarare än politiska utspel:
– Kritiken mot SD och KD har tystnat, och frånvaron av negativ exponering verkar ha gynnat både Åkesson och Busch, säger Söderpalm.
Centerpartiets nya ledare inleder starkt Även Centerpartiets nyvalda partiledare Anna-Karin Hatt får en bra start. Hon noterar 11 procents förtroende, betydligt högre än föregångaren Muharrem Demirok, som aldrig översteg sju procent under sitt ledarskap.
Hatt är dessutom den partiledare som har lägst andel negativa omdömen – ett tecken på att väljarkåren ännu inte hunnit ta ställning.
Kommentar Att Dadgostar faller i mätningarna är inte förvånande. Det är tydligt att antisemitism inom den egna rörelsen inte kan sopas under mattan, särskilt inte när partiledaren samtidigt försöker vara både aktivist och statsministerkandidat. För en väljare i mitten – exempelvis en socialdemokrat med oro för extremism – är bristen på tydlig gränsdragning mot de radikala elementen i partiet ett direkt avskräckande besked.
