Förbudsministern slår till igen – nu ska barns närvaro på sociala medier regleras Kristdemokraternas socialminister Jakob Forssmed har aviserat ännu en utredning – denna gång om lagstadgad åldersgräns för sociala medier. Retoriken är bekant: staten vet bäst, föräldrar kan inte ta ansvar, och yttrandefriheten får stå tillbaka.
Från barnfrågor till förbudspolitik Det börjar bli ett återkommande mönster från KD:s socialminister Jakob Forssmed. Bakom tal om barns bästa döljer sig en stadig ström av förslag om regleringar, kontroller och nya lagar. I stället för att stärka föräldrarollen eller öka individens ansvar vill Forssmed att staten tar över även ansvaret för barns skärmtid.
Nu ska alltså en statlig utredning tillsättas om hur en lagstadgad åldersgräns för sociala medier kan se ut. Utredningen ska starta i början av hösten. Vilken ålder som är aktuell är oklart, men motivet är tydligt: barn ska ”skyddas” genom nya regler.
Frihet under förmyndarskap Det är inte svårt att förstå den genuina oron över ungas internetanvändning. Men i stället för att fokusera på verktyg som stärker föräldrar, skolor och civilsamhället – tar Forssmed ännu ett steg mot ökad statlig kontroll.
Samtidigt erkänner han att åldersgränser på sociala medier kan krocka med yttrandefriheten. Men den friheten väger lätt i den kristdemokratiska moralpanikens tidevarv.
Vi får små barn som "exponeras för innehåll som absolut inte är anpassat för dem", enligt Forssmed. Lösningen? En ny lag. Ett nytt förbud. Ännu en utredning.
Politisk logik, inte praktisk lösning Det är svårt att se hur ett tekniskt genomförbart, rättssäkert och verkningsfullt åldersförbud skulle kunna se ut – utan att skapa krav på digital övervakning, id-kontroller eller långtgående intrång i människors privatliv.
Men det är kanske inte heller målet. Utredningen fungerar politiskt: den sänder rätt signaler till den konservativa mittenväljarbas som oroar sig för barns liv online – samtidigt som ansvaret bekvämt flyttas från hemmen till lagstiftarna.
Ironiskt nog går Kristdemokraterna här i Socialdemokraternas fotspår. När något upplevs som ett samhällsproblem – starta en statlig utredning, tala om förbud, begränsa friheten och kalla det för omtanke.
Vad är nästa steg? Frågan är var gränsen går. Om staten ska reglera barns digitala konsumtion – varför inte deras kost, klädval, skärmtid, kompisar eller läxor? Vill man verkligen värna barns integritet bör man istället rikta kraften mot att rusta föräldrar, inte urholka deras ansvar.
Den frihetliga borgerligheten borde slå larm. Om Kristdemokraterna får fortsätta sätta tonen i barnpolitiken riskerar vi att förvandlas till ett samhälle där staten alltid vet bäst – och där varje ny oro besvaras med ett nytt förbud.
