Ett datum som fortfarande splittrar USA Fem år efter stormningen av Kapitolium är 6 januari 2021 fortfarande ett öppet sår i amerikansk politik. Årsdagen markerades i år inte främst av gemensam reflektion, utan av en tilltagande konflikt om hur händelserna ska förstås, beskrivas – och kommas ihåg.

I Washington möttes två diametralt olika berättelser. På ena sidan höll Demokraterna ett symboliskt förhör med vittnesmål från personer som utsattes för våld den dagen. På den andra samlades tidigare dömda deltagare i stormningen till en marsch, där de firade sina benådningar och beskrev 6 januari som en seger snarare än ett angrepp på demokratin.

Från brott till ”patriotisk handling” Marschen leddes av personer som tidigare dömts för våldsamma angrepp mot polis. Bland dem fanns Ryan Samsel, som fem år tidigare var först med att forcera en polisavspärrning. Nu återvände han till platsen som en fri man, efter att ha benådats av president Donald Trump.

Deltagarna skanderade slagord som ”Whose house? Our house!” – samma ord som hördes när kongressbyggnaden stormades. För dem handlade dagen inte om ånger, utan om upprättelse.

Samtidigt lanserade Vita huset en ny webbplats som presenterar en alternativ version av händelserna. Där förnekas Trumps roll i att hetsa fram våldet, och de som deltog i stormningen beskrivs som ”patriotiska amerikaner”. Bilder på tidigare talmannen Nancy Pelosi och ledamöter i den tidigare 6-januari-kommittén används för att peka ut dem som ansvariga för en påstådd politisk häxjakt.

Plaketten som aldrig sattes upp En konkret stridsfråga har blivit en minnesplakett som enligt lag ska hedra de poliser som försvarade Kapitolium. Trots att kongressen beslutade om den redan 2022 har den ännu inte satts upp.

Talmannen Mike Johnson hävdar att den färdiga plaketten inte uppfyller lagens krav, eftersom den listar myndigheter snarare än enskilda poliser. Demokraterna menar att detta är ett svepskäl för att undvika att officiellt erkänna attackens allvar.

Oppositionsledaren Hakeem Jeffries anklagar Johnson för att visa bristande respekt för Kapitoliumspolisen. Flera demokratiska ledamöter har därför satt upp kopior av plaketten utanför sina kontor – som en symbolisk markering mot talmannens beslut.

Två minnesceremonier – två verkligheter Inne i Kapitolium höll Demokraterna ett ”skuggförhör”, där tidigare vittnen återgav sina upplevelser av våldet. Den tidigare republikanske kongressledamoten Adam Kinzinger, som deltog i den ursprungliga 6-januari-utredningen, uttryckte förhoppning om att plaketten till slut kommer på plats nästa år.

Inga sittande republikanska kongressledamöter deltog. I stället samlades de till ett strategimöte där Trump själv talade – och återigen hävdade att medierna förtigit att han uppmanat demonstranterna att agera ”fredligt och patriotiskt”.

En historia som fortfarande formas Fem år senare handlar 6 januari inte längre bara om vad som hände, utan om vem som har tolkningsföreträde. Var det ett våldsamt angrepp på den konstitutionella ordningen – eller ett folkligt uppror som gått för långt? Svaret beror i allt högre grad på politisk hemvist.

Att samma dag kan beskrivas som trauma, skam, hjältemod eller triumf visar hur djupt polariserat USA förblir. Minnespolitiken har blivit ett maktmedel, och historien skrivs om i realtid – inte i arkiven, utan i kongresskorridorer, på kampanjmöten och på Vita husets egna webbplatser.

Hur 6 januari till slut kommer att förstås är ännu inte avgjort. Men femårsdagen visade tydligt att slaget om berättelsen långt ifrån är över.