I ett uppmärksammat inlägg på Facebook riktar Expressens ledarskribent Patrik Kronqvist skarp kritik mot Socialdemokraternas Mikael Damberg, efter hans utspel om att förbjuda ministrar att äga enskilda aktier.

Bakgrunden är Liberalerna Johan Pehrsons avslöjade innehav i bland annat spelbolaget Betsson och teknikbolaget bakom appen Snapchat – aktier som Pehrson inte rapporterat trots att han haft politiskt ansvar för frågor som rör dessa sektorer. Mikael Damberg har i Expressen kallat detta en risk för ”amerikanisering” där politiker tjänar pengar på egna beslut, något som enligt honom hotar demokratin.

Men här skaver det, menar Kronqvist.

Lotterier som göder partiet Kronqvist påminner om att Socialdemokraterna själva varje år drar in cirka 25 miljoner kronor i nettovinst på sina egna lotterier, tack vare lagstiftning som S-regeringar själva drivit igenom. Bland dessa reformer finns undantag från spelskatt, tillstånd att sälja lotter på kredit och bonusar till spelare – privilegier som andra ideella organisationer, som Barncancerfonden och WWF, nekats.

Att Damberg ser Johan Pehrsons aktiepost på 13 000 kronor som ett hot mot demokratin, medan Socialdemokraternas eget mångmiljonmaskineri på spelintäkter passerar utan självkritik, beskriver Kronqvist som ett tydligt exempel på politiskt hyckleri.

”Politiskt och ekonomiskt sammanflätade” Ekonomiprofessorn Lars Jonung har i Svenska Dagbladet beskrivit Socialdemokraternas affärsimperium – inklusive intressen i företag som Coop, Folksam, Fonus och HSB – som unikt i den demokratiska världen. Jonung menar att det handlar om en sammanväxt mellan politisk och ekonomisk makt som i andra länder hade klassificerats som politisk korruption. Han föreslår därför en statlig utredning för att granska fenomenet.

Här ställer Kronqvist frågan på sin spets: Kan vi räkna med Mikael Dambergs stöd för en sådan utredning? Eller slutar omsorgen om demokratins renhet när det gäller Socialdemokraternas egna intressen?

Dubbla måttstockar i politiken Kronqvists inlägg sätter fingret på en frustration som många väljare delar: känslan av att makthavare tillåts spela med dubbla måttstockar, där egna privilegier skyddas medan motståndare moraliseras över. För den väljare som står på en frihetlig, etablissemangskritisk höger flank kan detta framstå som ett tydligt exempel på varför förtroendet för det politiska toppskiktet ständigt utmanas.