Ett sent uppvaknande – eller välbekant retorik? När Sveriges handelsminister Benjamin Dousa slår fast att EU har ”reglerat sönder vår ekonomi” låter det som ett tydligt brott med den linje som länge präglat Bryssel. Uttalandet har också väckt uppskattning bland företagare som i åratal pekat på hur regelbördan kväver tillväxt och innovation.

Samtidigt infinner sig en rimlig fråga: är detta början på ett verkligt paradigmskifte – eller ännu ett exempel på EU-kritisk retorik inför ett valår?

En kritik Moderaterna länge varit en del av Att EU:s regelverk vuxit bortom rim och reson är ingen ny insikt. Däremot har Moderaterna, liksom Socialdemokraterna, i praktiken ofta tillhört den konsensusinriktade mittfåran i Bryssel. Svenska regeringar har återkommande valt samförstånd framför konflikt, implementering framför motstånd och kompromisser framför tydlig nationell intressepolitik.

Resultatet har blivit att Sverige sällan stått i frontlinjen när nya direktiv, klimatkrav, rapporteringsplikter och administrativa bördor klubbats igenom – trots att de ofta slagit hårt mot svenska företag.

Mot den bakgrunden framstår Dousas skarpa formuleringar som ett brott med det invanda tonläget. Men de saknar ännu det som många efterfrågar: konkreta exempel på när Sverige faktiskt sagt nej.

Färre compliance-konsulter – men vem ska dra i bromsen? Handelsministern beskriver hur företag tvingas anställa jurister och compliance-konsulter i stället för att skapa värde. Den bilden delas av stora delar av näringslivet. Problemet är inte analysen – utan trovärdigheten i genomförandet.

EU:s regelmaskineri drivs inte av en anonym kraft, utan av medlemsstaternas regeringar. Varje direktiv har föregåtts av förhandlingar där Sverige haft möjlighet att påverka, reservera sig eller bygga blockerande minoriteter. Det är just på den punkten Moderaterna ofta kritiserats: för att ha varit för inställsamma och för sällan använt det inflytande som faktiskt finns.

Att i efterhand konstatera att ”pendeln svängt” i Bryssel väcker därför frågan om varför den inte svängdes tidigare – och varför Sverige inte tog ledartröjan när kostnaderna blev uppenbara.

Frihandel i teorin – försiktighet i praktiken Dousa lyfter behovet av fler frihandelsavtal och nämner Mercosur som ett exempel. Frihandel är i grunden positivt för ett exportberoende land som Sverige, men även här finns ett mönster: starka ord kombinerade med försiktig praktik.

Motståndet mot avtalet från flera EU-länder illustrerar hur snabbt nationella intressen väger tyngre än marknadstillträde. Sveriges röst har hittills varit lågmäld. Frågan är om regeringen är beredd att öppet ta strid för frihandel även när det innebär politisk friktion – eller om ambitionen stannar vid intervjucitat.

Valårens återkommande EU-kritik Det finns ett återkommande mönster i svensk politik: inför val blir tonen mot Bryssel skarpare, löftena tydligare och ambitionerna högre. Efter valet återgår politiken ofta till konsensus, samarbetsvilja och försiktighet.

På EU-området är detta särskilt tydligt. Det är lätt att kritisera ”EU” i allmänna ordalag – betydligt svårare att peka ut vilka direktiv Sverige borde ha stoppat, vilka omröstningar man borde ha förlorat och vilka konflikter man borde ha tagit.

Mycket återstår att bevisa Benjamin Dousas analys av Europas problem är i stora delar korrekt. EU:s regelbörda har hämmat tillväxt, innovation och konkurrenskraft. Men analys räcker inte. Det som nu prövas är om Moderaterna är beredda att omsätta kritiken i faktisk politik.

Det innebär att:

  • säga nej även när det skaver,
  • prioritera svenska företags konkurrenskraft framför europeisk konsensus,
  • och acceptera att verklig förändring i Bryssel kräver konflikt, inte bara samförstånd.

På detta område har Moderaterna ett förtroendekapital att återuppbygga. Orden är nya. Bevisen återstår.