EU vill göra ekonomin cirkulär EU-kommissionen väntas i höst lägga fram ett skarpt förslag inom ramen för den så kallade Circular Economy Act (CEA). Syftet är att påskynda omställningen till en mer cirkulär ekonomi – med mindre avfall, mer återbruk och minskat beroende av nya råvaror.

Initiativet kopplas till EU:s klimatmål 2050 och till den bredare industristrategin. Med Sveriges EU-kommissionär Jessika Roswall i en central roll är ambitionen att stärka både konkurrenskraft och resiliens, inte minst genom att cirkulera kritiska råmaterial inom EU i stället för att vara beroende av import.

Näringslivet är i grunden positivt. Men samtidigt växer oron.

Kvotplikt och detaljstyrning oroar Ett av de förslag som diskuterats är kvotplikt – krav på att en viss andel av material i en produkt ska vara återvunnet. Inom byggsektorn har det nämnts nivåer runt 30 procent för vissa material.

Byggföretagen varnar för att tvingande nivåer kan leda till materialbrist, högre kostnader och ineffektivitet. Fastighetsägarna lyfter ett ännu mer principiellt problem:

Om kraven drivs för långt kan det i praktiken innebära att fungerande byggnader måste rivas för att generera återbrukat material. Då har systemet tappat sin logik.

Branschen efterlyser teknikneutral lagstiftning – funktionskrav snarare än detaljkrav. Målet ska vara tydligt, men vägen dit bör lämnas till företag och innovation.

Fler regler – trots löften om förenkling Under det senaste året har EU talat mycket om regelförenkling. Lättnader i hållbarhetsrapporteringen (CSRD) har presenterats som en ny kurs.

Samtidigt räknar handelssektorn redan i dag 20–30 olika relevanta lagstiftningsspår som påverkar företag. Flera nya regelverk är på väg.

Risken, enligt Svensk Handel, är att små och medelstora företag blir de som slås ut först när den samlade regelbördan växer. Särskilt om EU ställer långtgående krav på europeiska aktörer utan att samtidigt säkerställa att direktimport från exempelvis Kina omfattas av samma krav.

En ojämn spelplan riskerar att förvandla klimatambition till konkurrensnackdel.

Cirkulärt – men realistiskt? Även inom bioekonomin finns farhågor. Pappers- och skogsindustrin påminner om att vissa material bara kan återvinnas ett begränsat antal gånger och därefter måste blandas med ny råvara.

Sätter man orealistiska kvoter riskerar man att undergräva den industri som faktiskt ska genomföra omställningen.

Flera aktörer pekar också på en mer grundläggande princip: det mest hållbara är ofta att använda det som redan finns så länge som möjligt. Att maximera livslängd och nyttjandegrad kan vara viktigare än att fokusera ensidigt på återvinning.

En vägvalspunkt för EU Circular Economy Act kan bli ett samlande ramverk som harmoniserar splittrad lagstiftning och skapar tydligare spelregler på den inre marknaden.

Men utfallet avgörs av hur den utformas.

Blir det ett strategiskt grepp som undanröjer hinder och förenklar? Eller ännu ett lager av detaljregler på skruv- och mutternivå?

När EU nu kopplar samman klimatmål, industripolitik och geopolitik i samma paket står mycket på spel. En cirkulär ekonomi kan bli en konkurrensfördel – men bara om den fungerar i praktiken för företagen som ska bära den.