EU: Medlemsländer kan inte förbjuda juridiskt könsbyte EU-domstolen har slagit fast att medlemsländer inte får vägra medborgare att ändra sitt juridiska kön om det påverkar deras rätt till fri rörlighet inom unionen.

Domen, som meddelades den 12 mars, rör en bulgarisk transkvinna bosatt i Italien som nekades ändrade identitetshandlingar i hemlandet. EU-domstolen bedömer att Bulgariens vägran strider mot EU-rätten.

Det är första gången domstolen tydligt kopplar juridiskt könsbyte till den fria rörligheten – en av unionens grundprinciper.

Konsekvenser för flera länder Domen får direkt betydelse för Bulgarien, men berör även Ungern och Slovakien. Bulgarien förbjöd 2023 domstolar att bevilja juridiska könsbyten. Ungern antog 2020 en lag som definierar kön som fastställt vid födseln. Slovakien har grundlagsfäst att det endast finns två kön.

Efter EU-domstolens avgörande kan dessa nationella regelverk inte upprätthållas fullt ut om de hindrar medborgares rätt att röra sig och bosätta sig fritt inom EU.

Hyllas som milstolpe Transrättsorganisationer beskriver domen som historisk. Richard Köhler, policychef på Transgender Europe, säger att nationella regler inte längre kommer att ”stå i vägen” för transpersoners rättigheter inom unionen. ILGA-Europe kallar beslutet ett viktigt steg framåt för hbtqi-personers rättsliga ställning i Europa.

För dessa aktörer handlar domen om likabehandling och rättssäkerhet över nationsgränser.

Kritiken: Ett överstatligt maktutvidgande Konservativa röster i flera länder beskriver i stället beslutet som ännu ett exempel på att EU utvidgar sitt mandat.

Den ungerska tankesmedjan Hungarian Conservative menar att folkbokföring, födelsebevis och identitetshandlingar traditionellt varit nationella angelägenheter – och att domen innebär ett överstatligt intrång.

Kritiker menar att EU-domstolen genom att koppla frågan till fri rörlighet i praktiken omdefinierar nationell familje- och identitetslagstiftning utan att det finns ett uttryckligt politiskt mandat från medlemsstaterna.

Juridik, inte politik – eller både och? Formellt rör domen tolkningen av EU-fördragets regler om fri rörlighet.

I praktiken rör den dock en djupt politisk fråga: hur kön definieras i lagstiftning och hur nationell självbestämmanderätt ska vägas mot unionsrätten.

EU-domstolen har under lång tid utvecklat praxis där grundläggande rättigheter kopplas till den inre marknaden. Domen följer det mönstret.

Men den aktualiserar också en större diskussion om var gränsen går för EU:s kompetens.

Kommer alla att följa domen? Frågan är nu hur Bulgarien, Ungern och Slovakien kommer att agera. Flera av dessa länder har tidigare utmanat EU i frågor som rör familjepolitik och könsidentitet.

Om nationella parlament väljer att stå fast vid sina lagar kan en ny rättslig konflikt mellan medlemsstater och unionens institutioner uppstå.

En större konflikt om EU:s riktning Domen är inte bara en fråga om juridiskt könsbyte.

Den berör:

  • Förhållandet mellan nationell suveränitet och EU-rätt
  • EU-domstolens roll i värderingsfrågor
  • Hur långt principen om fri rörlighet kan sträckas

För vissa är detta en naturlig utveckling av unionsrätten. För andra är det ett tecken på att EU i ökande grad avgör frågor som tidigare betraktats som nationella.

Debatten lär inte stanna vid denna dom.