Efter en turbulent tid i och utanför riksdagen går Elsa Widding nu sin egen väg – med ett nytt parti som sätter Sverige före Bryssel.

Ett parti mot globalismen Det nya partiet heter Sverige Först och lanserades på måndagen under en presskonferens där Widding förklarade att partiet ska “stå på folkets sida”. Hon lyfte särskilt fram behovet av fred och ett politiskt uppvaknande kring de krafter som drivit Europa in i “krigshets med hundratusentals döda”.

– Utan fred har vi ingenting, slog hon fast.

I kontrast till etablissemangets ensidiga fokus på stöd till krigsförande parter och ökad internationell integration, vill Widding att Sveriges behov ska sättas främst.

En bredare agenda än fred Men Sverige Först handlar inte bara om utrikespolitik. Widding uttryckte tydlig kritik mot den svenska statsförvaltningen, som hon menar blivit ineffektiv, dyr och ansvarslös.

– Vi har delegerat skötseln av Sverige till våra folkvalda, men då måste de leverera nytta, sade Widding.

Partiet säger sig vilja förena fredspolitik med förvaltningskritik – två ämnen som sällan möts i dagens partipolitiska landskap.

Skepsis även från frihetligt håll Trots att många av Widdings perspektiv vinner gehör bland systemkritiska väljare, har inte alla frihetliga profiler jublat över beskedet. Henrik Alexandersson, medgrundare av 5:e juli-stiftelsen och tidigare MED-kandidat i EU-valet, skrev i ett inlägg på Frihetsfrontens Facebook-sida:

"Problemet med Widding är att hon har noll social kompetens och noll förståelse för hur man spelar det politiska spelet för att nå resultat. Plus att hon är en kuf-magnet."

Alexandersson medger dock att Widding ofta har rätt i sak, men menar att hon faller på bristen på strategi och samspel. I riksdagen blev hon bland annat av med rollen som SD:s klimatpolitiska talesperson efter ett uppmärksammat anförande där hon gick emot konsensuslinjen i klimatfrågan.

Alternativ eller återvändsgränd? Frågan är nu om Sverige Först kan samla missnöjda väljare tillräckligt brett för att bli en faktor i politiken – eller om projektet främst blir ett tillhåll för de som saknar hem i dagens partipolitiska system.

Det återstår att se. Men i en tid av ökad misstro mot både EU, WHO och svensk statsförvaltning, lär partiet inte sakna ämnen att driva.