Journalistkåren lever i en bubbla – långt från svenska folket Unni Drougge går till angrepp mot medieetablissemanget i en uppmärksammad debattartikel. Hon menar att problemet med public service inte är uppdraget – utan att journalistkåren tappat förmågan till självinsikt och kritisk granskning.

En verklighetsfrånvänd elit I sin debattartikel i Epoch Times pekar Unni Drougge på en utveckling där journalistiken i allt högre grad fjärmat sig från det svenska folket. Mer än hälften av alla svenska journalister bor i Stockholm, ofta på Södermalm, och har enligt forskningen en klar politisk slagsida åt vänster – med tydlig överrepresentation av sympatier för Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Samtidigt är sympatisörer till Moderaterna och Sverigedemokraterna kraftigt underrepresenterade.

Det är ingen konspiration, menar Drougge – det är ett sociologiskt faktum. Och det påverkar innehållet i svensk nyhetsrapportering.

Public service som moralpolis Drougge illustrerar sin tes med ett viralt satirskämt från Mustafa Panshiri där IS-terroristen Osama Krayen påstås vara årets sommarpratare i P1. Satiren togs av många för sanning – just eftersom den upplevdes som så trovärdig i ljuset av public service:s ofta snedvridna urval och prioriteringar.

Att reaktionen från SR blev att skicka en uppfordrande dementi till Panshiri – snarare än självrannsakan – blev i sig en viral framgång. Enligt Drougge visar det på ett större problem: ett public service som blivit moraliserande och självrättfärdigt i stället för självkritiskt och sanningssökande.

När alla tycker lika Drougge kopplar svensk journalistik till ett bredare västerländskt mönster där medier som The Guardian, New York Times och CNN alla genomsyras av samma världsbild. Den upplevs som självklar inom medievärlden – men allt mer främmande för stora delar av allmänheten.

Problemet, menar Drougge, är att journalistikens uppdrag är att granska makten och stå på den lilla människans sida. När journalister i stället blir en del av makten och reproducerar varandras berättelser utan ifrågasättande, förlorar de sin funktion i ett demokratiskt samhälle.

Brist på opartiskhet är det verkliga hotet Nick Davies bok Flat Earth News lyfts fram som ett grundverk i förståelsen för hur journalistiken kunnat förfalla till clickbait, rewrites och lättmanipulerad PR. Drougge pekar på hur detta också drabbat public service, som i sin iver att försvara den "rätta" världsbilden blivit blinda för sina egna snedsteg.

Att vara opartisk är inte att vara neutral, slår Drougge fast. Det är att vara sanningsenlig – även när sanningen är obekväm för de egna kollegorna eller den egna världsbilden.