Diskrimineringsombudsmannen (DO) har valt att överklaga en dom där en läkare friades från anklagelser om diskriminering efter att ha bett en patient ta av sig sin slöja. Patientens vårdärende gällde hemorrojder – men DO menar att bara själva frågan om att ta av huvudduken bör ses som missgynnande.

Det var våren 2023 som en kvinnlig patient sökte vård i Region Uppsala. Hon fick träffa en kvinnlig läkare, som bad henne ta av den religiösa huvudduken inför undersökningen. Patienten vägrade, och lämnade mottagningen utan att bli undersökt.

DO stämde Region Uppsala för diskriminering, men tingsrätten frikände regionen. Domstolen konstaterade att kvinnan känt obehag – men att det inte i sig räcker för att något ska klassas som diskriminering enligt lag.

DO:s processförare Sandra Danowsky menar nu att domstolen helt missförstått ärendets karaktär. Hon är särskilt kritisk till att tingsrätten inte prövat om det fanns medicinska skäl för att be patienten ta av sjalen – trots att det handlade om en undersökning av en helt annan kroppsdel.

Läkarens yrkesutövning ifrågasätts I praktiken handlar DO:s överklagan om något större än bara det enskilda ärendet. Det handlar om principen: Ska en läkare behöva väga varje medicinskt övervägande mot risken att bli anmäld för diskriminering?

Region Uppsala har pekat på det självklara: att läkare måste ha frihet att be patienter klä av sig inför undersökningar. Det är en självklar del av yrkesrollen – inte ett maktmissbruk.

Men i DO:s retorik jämförs läkarens agerande med en vakt som kräver att en kund ska ta av sin slöja för att få gå in i en butik. Det är en absurd jämförelse som reducerar vårdyrket till maktutövning – och urholkar patientansvaret.

En myndighet utan gränser? Det här är bara ett i raden av exempel där DO visar att man är villig att tänja diskrimineringslagstiftningen till det yttersta. Frågan är inte längre om myndigheten skyddar utsatta individer – utan om den i praktiken hotar grundläggande professionell integritet.

Vill vi ha ett samhälle där myndigheter jagar läkare för att de försöker utföra sitt jobb? Där varje förfrågan kan tolkas som förtryck, om bara tillräckligt många tolkar det så?

En politiserad myndighet Fallet bekräftar den bild många har av DO som en aktivistisk och ideologiskt präglad myndighet. Istället för att värna rättssäkerhet har DO blivit ett verktyg för att driva identitetspolitiska agendor på skattebetalarnas bekostnad.

Att överklaga en friande dom där inget brott har begåtts, inga rättigheter kränkts och inga repressalier utdelats – är att missbruka både rättssystemet och allmänhetens förtroende.

Vem ska skydda vårdpersonalen? Vården lider redan av bemanningskris, stress och ökad administrativ börda. Nu får personalen också oroa sig för att ett rutinmässigt bemötande kan tolkas som diskriminering – om patienten säger sig ha tagit illa vid sig.

Det är inte rimligt. Sverige behöver färre myndigheter som jagar symboliska segrar – och fler som försvarar sunt förnuft och professionell autonomi.