DO: Det är diskriminering att kalla födande transman för ”mamma”

Vårdpersonal följde tekniska mallar – men anses ändå ha kränkt könsidentitet En transman som födde barn har fått rätt av Diskrimineringsombudsmannen (DO) efter att ha kallats ”mamma” i sin förlossningsjournal, trots att han uttryckligen bett om att benämnas ”pappa”. Nu klassas vårdens agerande som diskriminering – trots att personalen inte kunde påverka systemets språkbruk.

Fallet rapporteras av Dagens Juridik och gäller en region där journalsystemet använder förinställda mallar och rubriker, vilket innebar att ordet ”mamma” förekom på flera ställen i dokumentationen – även efter att personalen noterat mannens önskemål om att benämnas som pappa.

Vårdens tekniska ramar krockar med identitetspolitik Enligt DO räcker det inte att hänvisa till tekniska begränsningar – det är fortfarande vårdgivarens ansvar att säkerställa att individens könsidentitet respekteras i dokumentationen. Detta trots att vårdpersonalen alltså inte haft praktisk möjlighet att ändra systemets standardfraser.

DO:s beslut innebär att journalformuleringar som motsäger en individs självvalda könsidentitet kan utgöra diskriminering – även om de är systemgenererade och inte medvetet skrivna av vårdpersonal.

När aktivism blir myndighetsstandard Beslutet väcker flera frågor om rättssäkerhet, förutsebarhet och var gränsen går mellan vård och ideologi. I stället för att lägga fokus på medicinsk kvalitet eller patientsäkerhet, läggs nu ansvar på vården att tolka och anpassa sig till identitetspolitiska önskemål – oavsett praktiska eller juridiska ramar.

Detta är inte första gången som svenska myndigheter hamnar i centrum för diskussioner om könsidentitet och språk. DO har tidigare uttalat att felkönande, även i tekniska system eller av misstag, kan vara diskriminerande – ett synsätt som går längre än både lagens intention och allmänhetens förståelse av begreppet diskriminering.

Vården får bära ansvaret – systemet får godkänt Det kanske mest anmärkningsvärda i beslutet är att själva journalsystemets utformning inte kritiseras – trots att det är källan till formuleringarna. I stället riktas hela ansvaret mot vårdgivaren, som nu förväntas anpassa sig till ideologiskt laddade tolkningar av språk i realtid, även när tekniken inte tillåter det.

Frågan är var det här slutar – och hur långt DO är beredd att driva liknande fall i framtiden. När tekniska system inte längre får beskriva biologiska förlopp med biologiska ord – är det då verkligheten eller språket som behöver korrigeras?