En debatt på glid från sunt förnuft Sveriges ambassad i Budapest har meddelat att man inte kommer delta i årets Prideparad – eftersom den ungerska regeringen har förklarat paraden olaglig. Beslutet har väckt ilska från svenska EU-parlamentariker, däribland Alice Bah Kuhnke (MP) och Evin Incir (S), som menar att ambassaden borde trotsa beslutet och "stå upp för svenska värderingar".

Men det som nu utspelar sig är inte en debatt om HBTQ-personers rättigheter. Det är en debatt om huruvida svensk diplomatisk personal ska agera som politiska aktivister i andra länders inrikespolitiska konflikter. Och det är en farlig väg att slå in på.

Diplomatisk närvaro är inte demonstration Ambassadens beslut är inte feghet. Det är följsamhet till Wienkonventionen, det grundläggande regelverk som styr hur diplomatiska relationer mellan stater ska fungera. Svenska ambassadörer är inte tillsatta för att delta i demonstrationer som bryter mot lokal lag – oavsett hur legitim saken må vara i ett svenskt sammanhang.

Det vore tjänstefel – i ordets bokstavliga mening – om ambassadpersonalen deltog i en olaglig manifestation. Det skulle dessutom ge Ungerns auktoritära regering precis den förevändning de behöver för att attackera både Sverige och EU för yttre inblandning.

Symbolpolitik före ansvar Bah Kuhnke, Incir och andra svenska politiker valde att resa till Budapest för att delta i paraden, trots förbudet. Det är deras demokratiska rätt som privatpersoner och EU-parlamentariker. Men att kräva att statstjänstemän ska delta i olagliga aktioner i andra länder – med Sveriges flagga på bröstet – är något helt annat.

Det är ännu ett uttryck för hur vissa svenska politiker sätter symbolhandlingar före diplomatiskt ansvar. Sveriges utrikesrepresentation är inte ett verktyg för Miljöpartiets eller Socialdemokraternas aktivism – det är en del av statens opartiska kärnverksamhet.

Sverige ska försvara värderingar – utan att underminera lag Ungern är ett land där rättsstat och yttrandefrihet är på tillbakagång. Det är allvarligt. Men det är just därför vi måste vara ännu tydligare med vad som är diplomati – och vad som är aktivism. Det ena bygger förtroende. Det andra kan rasera det.

Ambassadens beslut att avstå den olagliga paraden, men ändå hissa regnbågsflaggan och delta i kringarrangemang, var en balanserad lösning. Den markerade stöd för mänskliga rättigheter – utan att bryta mot lag eller praxis.

När svenska diplomater agerar med eftertänksamhet, professionalism och respekt för internationella regler – då stärker de Sveriges röst i världen. När svenska politiker kräver att de ska göra motsatsen – då har något gått riktigt snett.