Tekniken uppdateras – men systemfelen består Regeringen föreslår nu att röstkort ska kunna skickas digitalt inför nästa års val. En praktisk förbättring för de sex miljoner svenskar som använder digital brevlåda. Enligt Valmyndighetens kanslichef Anna Nyqvist kan detta minska risken att röstkort försvinner i posten.
Men samtidigt som tekniken moderniseras, lyser de verkligt demokratistärkande reformerna med sin frånvaro.
En valsedel för alla – varför så svårt? Valmyndigheten har i åratal förespråkat ett nytt valsedelssystem: en gemensam valsedel där alla partier listas. Enkelt, rättvist och säkert. I dag måste varje parti själva bekosta, trycka och distribuera sina egna valsedlar – något som ger stora och etablerade partier ett enormt övertag.
Resultatet är ett valsystem där röstsedlar för mindre partier ofta saknas, göms undan eller saboteras. Det skadar förtroendet för valprocessen – men inget händer. Varför? Svaret är obekvämt enkelt: det gynnar de som redan har makten.
Även första- och andrahandsval motarbetas Ett annat förslag som skulle kunna stärka väljarnas inflytande – särskilt i ett politiskt landskap där många upplever att inget parti helt representerar dem – är införandet av första- och andrahandsval. Det skulle minska antalet bortkastade röster, stärka legitimiteten och göra det lättare för nya partier att ta sig in.
Men inte heller det intresserar regeringen – trots att expertmyndigheter som Valmyndigheten, och forskare i statsvetenskap, lyft frågan i flera år. Orsaken är densamma: det hotar maktkartellen i riksdagen.
Demokratiska fönster putsas – men förblir stängda Digitala röstkort är en praktisk uppdatering. Men det är också ett sätt att skapa illusionen av reformvilja, utan att rucka på den maktstruktur som gör det nästan omöjligt för nya partier att konkurrera på lika villkor.
Regering och riksdag väljer att polera systemets yta – i stället för att åtgärda dess grundläggande obalanser. Och så länge så sker, förblir svensk demokrati formellt öppen – men praktiskt sluten.
