Otydliga regler – ett tyst verktyg för maktutövning När lagar blir diffusa och gränserna oklara uppstår ett problem som går långt bortom juridisk teknik. Det handlar om makt. Om vem som kan tystas – och hur.
Det är utgångspunkten i en uppmärksammad text på bloggen Femte Juli, där skribenten Henrik Alexandersson varnar för hur vaga regelverk kan användas för att slå mot obekväma röster. Alexandersson kandiderade för Medborgerlig Samling i det senaste EU-valet, vilket ger hans analys en tydlig politisk kontext.
När alla kan göras skyldiga Alexanderssons kärnargument är enkelt men obehagligt: om reglerna är tillräckligt oklara kan nästan vem som helst göras till brottsling. Inte nödvändigtvis för att lagföras – utan för att kunna pressas, skrämmas eller tystas.
Han pekar på hur ekonomiska och tekniska infrastrukturer redan använts som påtryckningsmedel. Exempel finns där betalningssystem använts för att strypa verksamheter eller protester utan formell rättsprocess. Det är effektivt – och svårt att värja sig mot.
VPN, DSA och det godtyckliga Texten tar också upp konkreta exempel på lagstiftning som riskerar att skapa just denna typ av maktobalans. I Storbritannien diskuteras regleringar som i praktiken skulle kunna kriminalisera vardagliga digitala beteenden, som användning av VPN-tjänster. Effekten blir inte nödvändigtvis efterlevnad – utan selektiv tillämpning.
På EU-nivå riktas kritiken mot Digital Services Act (DSA). Lagen kräver att stora plattformar ska motverka så kallade ”systemrisker” och hantera ”skadligt men lagligt innehåll” – begrepp som inte är tydligt definierade. Resultatet, menar Alexandersson, är ett system där reglerna inte säger vad som är förbjudet, men ändå möjliggör massiva sanktioner när någon anses ha brutit mot dem.
Det skapar starka incitament för övermoderering, självcensur och försiktighet – särskilt hos aktörer som redan är politiskt misshagliga.
Rättsstatens paradox Alexanderssons resonemang knyter an till en klassisk rättsstatsprincip: lagen ska vara förutsägbar. Medborgaren ska i förväg kunna förstå vad som är tillåtet och förbjudet. När denna princip urholkas förskjuts makten från lag till tolkning – och från domstol till byråkrati.
Formellt kan EU inte stänga ner plattformar genom DSA. Men genom administrativa krav, hot om astronomiska böter och kontroll över distributionskanaler kan effekten bli densamma.
En bredare varningssignal Texten på Femte Juli är inte en teknisk genomgång av digital lagstiftning. Den är en varning för ett mönster: hur välmenande regler, i kombination med politisk iver och otydliga definitioner, kan bli verktyg för kontroll.
Det är en diskussion som sträcker sig bortom partipolitik – men som i högsta grad rör demokratins funktionssätt.
