En uppgörelse med maktens förnekelse I en uppmärksammad debattartikel i Bulletin skriver samhällsdebattören Ola Källqvist att Sverige under decennier förts bakom ljuset om islamism och hedersförtryck. Han beskriver ett samspel mellan politik, medier och public service som gjort dessa problem ”osynliga” – och där de som försökt slå larm har stämplats och tystats.
Källqvist pekar på en kultur av förnekelse som genomsyrat svensk offentlighet: från Socialdemokraternas tystande av egna kritiker, till Dagens Nyheters och Aftonbladets förskönande rapportering, och SVT:s år av beröringsskräck.
Folkförvillningen som blev statsideologi Resultatet, menar han, är en folkförvillning: generationer av väljare har fått höra att allt är under kontroll, att varningarna är överdrivna. Under tiden har parallella normsystem växt fram i svenska förorter, med hedersförtryck och islamistiskt inflytande som följd.
Källqvist varnar för att samma mekanismer fortfarande lever: fokus hamnar på hur ministrar uttrycker sig i stället för vad som faktiskt sker i moskéer, skolor och föreningar.
Ett systemfel i svensk offentlighet Texten träffar mitt i den borgerliga självrannsakan. Det är inte bara vänstern som bär skuld, skriver Källqvist – även borgerliga partier har blundat. Rädslan att uppfattas som ”främlingsfientlig” har gjort att även högern tigit när klartext hade behövts.
Han kallar detta ett systemfel: ett etablissemang som hellre skyddar sin prestige än erkänner sina misstag.
Behovet av ett nytt politiskt mod Debattartikeln understryker varför nya borgerliga krafter behövs i riksdagen – partier som vågar tala om islamism, heder och integrationsmisslyckanden utan att vika för etiketter eller mediala angrepp.
Det är inte hat som driver dessa frågor, utan en vilja att återställa verklighetskontakt i svensk politik. Som Källqvist sammanfattar det: Sverige behöver inte fler ursäkter och omskrivningar. Vi behöver klartext.
