Carolin Dahlman, högerliberal debattör, riktar i ett nytt blogginlägg hård kritik mot Vänsterpartiet efter uppståndelsen kring Lorena Delgado Varas – riksdagsledamoten som vägrar avgå trots polisanmälan för hets mot folkgrupp.
Antisemitismanklagad V-ledamot vägrar avgå I april anmälde Judiska centralrådet Lorena Delgado Varas (V) efter att hon delat ett inlägg som hävdade att ”sionistjudarna” styr. Partiledningen bad henne lämna sina uppdrag, men Delgado Varas har vägrat.
Istället har hon fått starkt stöd internt: tidigare partiledaren Lars Ohly, riksdagsledamöter som Håkan Svenneling och tusentals medlemmar och väljare har anslutit sig till kampanjen ”Backa Lorena”. Kritiker menar att partiet nu befinner sig i ett internt inbördeskrig om antisemitismfrågan.
En lång rad skandaler Dahlman radar upp flera incidenter inom Vänsterpartiet där antisemitism antingen uttryckts eller tolererats:
- Malmövänsterns vice ordförande spred antisemitiska budskap.
- V i Angered hyllade terroristorganisationer.
- Riksdagsledamoten Nadja Awad poserade med karta där Israel raderats.
- Ung Vänster sjöng på en kongress: ”krossa sionismen”.
Statsminister Ulf Kristersson har kallat situationen ”anmärkningsvärd”, men Dahlman menar att det är långt värre än så – och att partiets starka stöd i utanförskapsområden, där antisemitism är utbredd, kan spela en roll.
Hot mot regeringsförhandlingar Samtidigt vill Vänsterpartiet, med Nooshi Dadgostar i spetsen, sitta i en rödgrön regering efter nästa val. Men Dahlman varnar väljare som överväger att stötta Socialdemokraterna: vill de verkligen stödja ett parti som gång på gång visar ”hatiska tendenser”?
Jonas Sjöstedt har krävt hårdare tag mot antisemitismen i partiet, men enligt Dahlman är hans engagemang i Palestinafrågan en del av samma problem.
”Vart är Sverige på väg?” Carolin Dahlman avslutar med en bredare reflektion: hur kan det komma sig att Annika Strandhäll (S) kommenterar uppståndelsen på sociala medier – men riktar kritiken mot SD:s Björn Söder, snarare än mot antisemitismen i V?
Frågan hon lämnar läsarna med är: vart är Sverige egentligen på väg när antisemitism inom politiken möts med förnekelse eller tystnad?
