Forssells son brännmärks – men Vänsterpartiets blodiga arv sopas under mattan Samtidigt som Vänsterpartiet anklagar migrationsminister Johan Forssell för att utgöra en säkerhetsrisk på grund av sin sons gymval, påminner Samnytts chefredaktör Mats Dagerlind om partiets egen blodiga historia – och de hotfulla ideologier man än idag inte gjort upp med.
I en ledare går Mats Dagerlind till kraftfullt men sakligt angrepp mot Vänsterpartiet, och särskilt dess migrationspolitiska talesperson Tony Haddou. Anklagelsen mot Forssell – att en minderårig son tränat på ett gym där högerextrema sympatisörer förekommit – framstår som rent absurd och grotesk, menar Dagerlind, sett till Vänsterpartiets egna rötter.
Halvt sekel i Moskvas ledband Dagerlind påminner om att Vänsterpartiet – tidigare VPK och SKP – under större delen av 1900-talet utgjorde en lojal förlängning av Sovjetunionens inflytande i Sverige. Man försvarade Moskva under Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968 och behöll länge "proletariatets diktatur" som ideal.
Svenska kommunister samarbetade öppet med både KGB och Stasi – något som kartlagts i bl.a. SOU 2002:87, men som Vänsterpartiet aldrig gjort någon uppgörelse med.
”Om vi ska tala om säkerhetsrisker i svensk politik bör vi börja i rätt ände – och den änden heter Vänsterpartiet”, skriver Dagerlind.
Antidemokratisk ideologi – då och nu Det var inte bara förr i tiden som våld hyllades som politiskt verktyg. Dagerlind menar att Vänsterpartiet fortsatt har kopplingar till våldsbejakande grupper som AFA, relationer till kommunistiska rörelser i Mellanöstern och Latinamerika, och en dokumenterat slapp hållning till hedersförtryck, islamism och antisemitism.
Parallellt har vänsterextrema aktivister haft lätt att göra karriär i Sverige – i medier, akademi och kultursektor. Det står i bjärt kontrast till hur Forssells son behandlas:
”Att ha tränat på fel gym är tydligen värre än att ha prisat diktatorer och infiltrerat statsapparaten.”
Vänstern förminskar det verkliga hotet Dagerlind vänder sig också starkt mot att Vänsterpartiet – som under decennier samarbetade med Kreml – i dag poserar som principfast Rysslandskritiker. Den nya kritiken gäller nämligen främst att rysshotet nu påstås gynna högern – inte att det utgör en genuin fara.
Denna hycklande användning av "rysskortet" urholkar allvaret, skriver Dagerlind, precis som vänsterns reflex att brännmärka meningsmotståndare som rasister eller extremister.
"Ett hav av blod" Ledaren avslutas med en stark bild: Vänsterpartiet står med händerna nedsänkta i ett "hav av blod där miljontals lik flyter omkring". Mot den bakgrunden, menar Dagerlind, har Tony Haddou noll trovärdighet när han försöker misstänkliggöra en ministers tonårige son – och indirekt hela regeringen.
”Har man inte gjort upp med detta förflutna bör man hålla tyst – inte kasta sten i glashus.”
