Kapitalismen fungerar – trots alla varningar om Milei I över ett år har världen väntat på att Javier Mileis radikala reformagenda ska krascha. Än så länge har den inte gjort det. Tvärtom växer stödet. Det mest provocerande med Argentinas president är inte hans frispråkighet – utan möjligheten att han kan få rätt.

Ett land fast i inflation och peronism Argentina har länge varit ett ekonomiskt skräckexempel – ett land där staten kontrollerar valutan, facket kontrollerar gatorna, och där alla kontrollerar alla utom sig själva. Skyddstullar, budgetunderskott och sedelpressar har skapat ett land där sparkapital göms i madrassen och dollarn handlas i gatuhörn.

När Javier Milei vann presidentvalet i november 2023, betraktades han som en farlig clown av etablissemanget. Nu, ett och ett halvt år senare, visar han sig snarare vara en envis reformist – och kanske den första presidenten i modern tid som inte ger upp inför peronismens stormtrupper.

Svångrem, reformer – och oväntat stöd Milei har skurit ned statsbudgeten med över 30 procent, sparkat tiotusentals statsanställda och avskaffat flera myndigheter. Resultatet? Inflationen börjar sjunka, den fria växelkursen fungerar – och den förväntade ökningen i fattigdom har uteblivit.

Han har dessutom visat prov på något få väntade sig: politisk uthållighet. Trots minimalt stöd i kongressen och massiva protester har han fortsatt driva sin linje. Till och med väljarkåren – van vid bidrag, valutarestriktioner och statlig kontroll – visar tålamod. I regionalvalen i maj gick Mileis rörelse Libertad Avanza framåt och blev största enskilda kraft.

En marknadsvänlig pragmatiker Milei är både ideolog och opportunist. Hans frihandelsretorik har ställts på prov, inte minst när han tvingades svälja stoltheten och sluta valutapakt med Kina för att avvärja en likviditetskris. Samtidigt visade han att han hellre kompromissar än faller – ett tecken på verkligt ledarskap, inte dogmatism.

Han är fortfarande impopulär i traditionella medier. Men kanske är det just därför han har en chans. Den verkliga utmaningen för global vänster är inte Mileis personlighet, utan den besvärande tanken att frihandel, reformer och minskad byråkrati kan fungera där socialistiska experiment gång på gång har misslyckats.

Argentina: från beroende till ansvar Statistik från valåret visar varför förändring var nödvändig. 2023 hade landet 4,5 miljoner offentligt anställda, men över 22 miljoner som helt eller delvis levde på bidrag. Bara 5,8 miljoner arbetade i den vita privatsektorn. Det är en ohållbar modell – och det visste väljarna.

Milei vill göra Argentina till ett land där framtiden inte bestäms av populistiska dekret, utan av investeringar, arbete och ansvar. Där ett jobb inte är en tjänst från staten, utan en möjlighet i marknaden.

Välstånd är inte en funktion av välvilja När 108 ekonomer med Thomas Piketty i spetsen inför valet varnade för Mileis idéer, var det inte bara ett intellektuellt angrepp – det var ett uttryck för skräck. Skräck inför tanken att frihetliga reformer kan lyckas, och att myten om att välfärd måste byggas av staten skulle krackelera.

Om Milei lyckas – delvis, halvt eller fullt ut – kan han bli ett bevis på att frihet och ansvar, inte kontroll och bidrag, är vägen ut ur fattigdom. Det är detta som provocerar mest.