Ett parti som säger nej till allt – utom marginalisering Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist slår återigen fast att partiet inte accepterar vare sig Vänsterpartiet i regering eller en regering som är beroende av Sverigedemokraterna. Budskapet upprepades i SVT:s Agenda och följer samma linje som tidigare uttalanden på sociala medier.

Formuleringarna är tydliga. Det politiska resultatet likaså: Centerpartiet placerar sig utanför alla realistiska regeringsalternativ.

Regeringsfrågan som identitetspolitik I stället för att beskriva vilken politik Centerpartiet vill driva, reduceras partiets position allt oftare till ett förhållningssätt till andra partier. Vem man inte kan samarbeta med tycks väga tyngre än vilka reformer man vill genomföra.

Detta är ingen ny strategi. Centerpartiet har under flera valrörelser profilerat sig genom att markera avstånd – först mot SD, därefter mot högern i stort, och nu även mot vänsterblocket. Resultatet har blivit ett parti som säger nej i alla riktningar.

Väljarnas perspektiv: vad får min röst för effekt? För väljare som prioriterar sakpolitik, reformtempo och regeringsduglighet väcks en allt mer central fråga: vad leder en röst på Centerpartiet faktiskt till?

När partiet på förhand utesluter samarbete med både vänster- och högerblockets ytterkanter, samtidigt som dessa ytterkanter är avgörande för alla tänkbara regeringskonstellationer, reduceras Centerpartiets roll till att kommentera snarare än påverka.

Det är svårt att överbrygga gapet mellan självbilden som garant för ansvar och väljarnas upplevelse av ett parti utan reell hävstång.

Ett mönster som känns igen Centerpartiets utveckling speglar ett bredare fenomen i svensk politik: mindre partier som försöker maximera moralisk positionering snarare än politiskt inflytande. Problemet uppstår när positioneringen inte längre uppfattas som principfasthet, utan som ovilja att ta ansvar i ett parlamentariskt landskap där kompromisser är ofrånkomliga.

Att Vänsterpartiet kräver regeringsmedverkan och att Sverigedemokraterna kräver inflytande är inga nya förutsättningar. De är realiteter som andra partier, på gott och ont, tvingas förhålla sig till.

När mitten försvinner I takt med att Centerpartiet definierar sig genom avståndstaganden snarare än genom vägval riskerar partiet att göra sig själv irrelevant för just de väljare som efterfrågar stabilitet, handlingskraft och reformer.

I ett politiskt läge präglat av säkerhetspolitisk osäkerhet, ekonomiska utmaningar och ett växande tryck på rättsstaten framstår frågan om regeringsduglighet som mer central än någonsin.

Att då konsekvent ställa sig vid sidan av de alternativ som faktiskt kan bilda regering är ett strategiskt val.

Hur länge väljarna belönar det valet återstår att se.