Huitfeldt ställde frågan rakt ut I Kvartals intervjuserie Partiledaren +1 fick Centerpartiets ledare Elisabeth Thand Ringqvist frågor om klimatpolitik, teknik och partiets ideologiska identitet. Men samtalet tog också en mer obekväm riktning.

Programledaren Jörgen Huitfeldt valde att ta upp de återkommande fall där centerpartister kopplats till sexualbrott mot barn. Bakgrunden är bland annat Jens Ganmans genomgång i Kvartal i höstas, där flera konkreta fall radades upp och frågan ställdes om det verkligen rör sig om en serie isolerade händelser.

Huitfeldt formulerade frågan tydligt: finns det en djupare förklaring till att just Centerpartiet haft så många uppmärksammade sexbrottsfall kopplade till barn?

”Jag köper inte premissen” Elisabeth Thand Ringqvist tog avstånd från brotten. Hon beskrev dem som fruktansvärda och betonade att personer som begår sådana handlingar omedelbart måste lämna partiet. Samtidigt avvisade hon kategoriskt tanken att det skulle finnas en ideologisk koppling.

När resonemanget fördes fram om att partiets tidigare libertarianska och normkritiska profil möjligen kunde ha attraherat personer i ytterkanterna svarade hon att hon inte accepterade premissen. Att koppla libertarianism till pedofili kallade hon att gå ”fruktansvärt långt”.

Hon återkom flera gånger till att hon inte såg någon sådan systematisk koppling.

Federley och tidigare fall Samtalet berörde även tidigare regionrådet Gustav Hemming, som dömts för sexuellt ofredande av barn, samt den uppmärksammade historien kring Fredrick Federley och hans tidigare partner som var dömd för grova sexualbrott mot barn.

På frågan om det funnits varningssignaler inom partiet svarade Thand Ringqvist att det enligt hennes kännedom kom som en blixt från klar himmel och att polisutredningarna inte visat något annat.

Federley är nu åter aktuell som kandidat på regional nivå, något partiledaren bekräftade utan att utveckla resonemanget ytterligare.

Identitet och förtroende Centerpartiet är inte ensamt om att ha haft skandaler. Alla större partier har genom åren drabbats av företrädare som begått brott. Det som gör frågan känslig för C är att flera fall rört sexualbrott mot barn och att de sammanfallit med en period då partiet profilerade sig som värderingsliberalt och normbrytande.

Huitfeldts fråga handlade ytterst om huruvida ideologiska miljöer kan dra till sig personer i ytterkanterna – utan att ideologin i sig är liktydig med handlingarna. Den tanken avvisade partiledaren helt.

Men frågan lär inte försvinna. I politik handlar det inte bara om skuld, utan om förtroende. Och förtroende prövas hårdast när det gäller de mest allvarliga brotten.