När Bulletins ledarskribent Klas Hjort går i polemik mot Medborgerlig Samling blir det tydligt hur djupt även borgerliga röster sitter fast i etablissemangets grepp. I en låst ledare beskriver Hjort en röst på MED som ”bortkastad” – och upprepar därmed samma gamla mantra som i decennier använts för att kväsa nya politiska alternativ.

Blind för den större bilden Hjort missar – eller väljer att blunda för – den större bilden. Efter Reinfeldt har Moderaterna i grunden förvandlats till ett utpräglat maktparti, vars främsta agenda är att inneha statsministerposten och leda det borgerliga blocket. Inget fel i att vilja ha makt, men det har lämnat väljarna utan ett frihetligt, klassiskt liberalt och marknadsvänligt alternativ. Sverige saknar i dag ett parti som på allvar förespråkar en liten men stark stat och som sätter individens frihet i centrum.

Ett nytt parti förändrar hela spelplanen Historien visar att nya partier kan förändra politiken långt bortom sitt eget väljarstöd. Sverigedemokraterna har, oavsett vad man tycker om dem, flyttat hela det politiska fältet i migrationsfrågan. På samma sätt skulle Medborgerlig Samling i riksdagen förändra svensk politik i grunden – genom att flytta mittpunkten i samhällsdebatten högerut och ge väljarna ett verkligt frihetligt alternativ.

Etablissemangets rädsla för konkurrens Det är därför anmärkningsvärt att en ledarredaktion som påstår sig verka i en ”frihetlig konservativ tradition” väljer att angripa snarare än att uppmuntra MED:s ansträngningar. Istället för att välkomna en kraft som vill reformera Sverige på riktigt, slår Bulletin vakt om status quo.

Resultatet blir att man ställer sig på samma sida som den borgerliga maktapparat som under årtionden svikit sina väljare. Därmed bidrar man till att bevara den politiska bekvämlighet som har gjort Sverige till ett land av höga skatter, växande byråkrati och fortsatt woke-socialism.

Verklig förändring kräver nya aktörer Sanningen är enkel: verklig förändring kommer aldrig ur samma kretsar som förvaltat förfallet. Den kommer från nya aktörer som vågar utmana. Och just därför är Hjorts tes inte bara kortsiktig – den är farlig. Den riskerar att hålla kvar Sverige i samma destruktiva bana, i händerna på maktpartier som hellre förvaltar än förändrar.

Om Bulletin menar allvar med att värna frihetlig konservatism borde de heja på Medborgerlig Samlings inträde i riksdagen – inte försöka undergräva det.