Regeringen och Sverigedemokraterna presenterar nu ett tillskott på ytterligare 500 miljoner kronor till Kriminalvården i vårändringsbudgeten. Målet är att ”hålla uppe trycket” i den pågående utbyggnaden av anstalts- och häktesplatser, enligt ett gemensamt utspel från Tidöpartierna i Aftonbladet.
Tillskottet är ett komplement till redan beslutade rekordinvesteringar, som innebär att Kriminalvårdens budget ökar från 14,1 till 26 miljarder kronor mellan 2023 och 2027 – en ökning med 84 procent.
I regeringens retorik lyfts behovet av fler platser som ett kvitto på att brottsbekämpningen fungerar bättre. Men siffrorna illustrerar också en annan verklighet: skattebetalarna betalar nu tiotals miljarder för att hantera en kriminalitet som till stor del drivs av parallella samhällsstrukturer, gängvåld och rekrytering av minderåriga – fenomen som förstärkts eller uppstått till följd av Sveriges misslyckade integrationspolitik.
Rekordbeläggning i anstalter
I mars låg beläggningsgraden på 94 procent i häkten och 98 procent i anstalter – eller upp till 140 procent om man räknar bort tillfälliga platser. För att hantera situationen används dubbelbeläggning och tillfälliga lösningar, samtidigt som regeringen nu också öppnar för att hyra platser utomlands.
Kriminalvården uppskattar att kapaciteten kan byggas ut till 29 000 platser fram till 2034 – en nästan tredubbling jämfört med i dag.
Utländska medborgare ska avtjäna straff utomlands
Ett återkommande tema i regeringens rättspolitik är att fler utländska medborgare ska avtjäna sina straff i sina hemländer. Överföringarna har ökat med 32 procent på ett år, men regeringen vill gå längre och har nyligen lagt en proposition som ska göra processen enklare.
En nota som sällan diskuteras
Det som sällan lyfts i sammanhanget är helhetskostnaden. Skattebetalarna står nu för mångmiljardnotor för att bygga ut en kriminalvård som till stor del belastas av importerat våld och en bristande kontroll över vilka som vistas i landet. I den offentliga debatten får själva priset för brottsligheten – i pengar, i trygghet och i rättsstatens anseende – begränsad uppmärksamhet.
Tidöpartiernas tillskott ses därför inte bara som en satsning på säkerhet, utan också som ett indirekt erkännande av de långsiktiga konsekvenserna av decennier av misslyckad migrations- och integrationspolitik.
