Wilders får nog – medan SD sväljer Nederländerna går mot nyval efter att Geert Wilders lämnat regeringen i protest mot uteblivna asylskärpningar. I Sverige sitter SD kvar – trots fortsatt generös utdelning av medborgarskap.
Asylbråket fäller nederländska regeringen ”Ingen underskrift för våra asylplaner. Ingen justering av ramavtalet. PVV lämnar koalitionen.” Med det meddelandet på X förklarade Geert Wilders att hans parti drar sig ur den nederländska regeringskoalitionen. Wilders, som är ledare för PVV – ett parti som vunnit väljarnas stöd genom att kräva hårdare tag i invandringspolitiken – vägrar sitta kvar i en regering som bromsar och urvattnar vallöftena.
Bakgrunden är ett bråk om en tiopunktsplan för asylpolitiken som Wilders krävt att de övriga regeringspartierna skriver under. De vägrade – och Wilders drog i nödbromsen.
Resultatet? Troligen ett nyval.
SD tiger – medan Migrationsverket delar ut röster Kontrasten mot Sverige kunde knappast vara tydligare. I Sverige fortsätter SD att stödja Tidöregeringen, trots att någon verklig kursändring i migrationspolitiken ännu inte materialiserats. Mest iögonfallande är den pågående massutdelningen av nya medborgarskap – en utveckling som gynnar vänstersidan inför nästa val, både statistiskt och strategiskt.
Att SD inte satt ner foten har väckt irritation även bland egna sympatisörer. Partiet gick till val på "en ny kurs" men tolererar i praktiken fortsatt generositet i både uppehållstillstånd och medborgarskap. Väljarna får symbolpolitik och utredningar – men inga beslut som förändrar spelplanen.
Vill SD regera – eller bara sitta kvar? Geert Wilders visar vad det innebär att faktiskt stå upp för sina väljare. Han vill förändra politiken – inte bara vara en del av den. Att lämna regeringen innebär ett risktagande, men också en konsekvens: ett vallöfte är inte bara något man säger, det är något man håller.
I Sverige har SD visserligen fått genomslag i vissa frågor – men de frågor som rör maktförskjutningen i väljarkåren, såsom medborgarskapspolitiken, lämnas orörda. Om partiet inte sätter ner foten snart riskerar man att gå in i nästa val med tomma händer – och en växande vänsterlutande väljarbas.