Hård kritik – och motkritik I intervjun i SVTs 30 minuter försvarade Jimmie Åkesson sitt tidigare uttalande om att han ”aldrig stött på en vanlig svensk som är antisemit”.

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) riktade skarp kritik mot uttalandet och ifrågasatte dess trovärdighet. Organisationen menade att antisemitism finns i flera samhällsgrupper och att Åkesson politiserar frågan.

Åkesson svarade med att han inte fäster någon vikt vid organisationens kritik.

– Jag bryr mig inte om vad de tycker, säger han i programmet.

Invandrad antisemitism i fokus Åkesson upprepade sin linje att antisemitismen i dagens Sverige i huvudsak är ett importerat problem, kopplat till invandring från Mellanöstern.

Det är en beskrivning som delas av flera judiska företrädare som pekat på ökade hot i samband med konflikter i regionen – men som också är politiskt kontroversiell eftersom den kopplar antisemitism till migrationsfrågan.

Här går konfliktlinjen inte bara mellan partier, utan mellan olika sätt att beskriva problemets natur.

Mediernas roll i konflikten Intervjun väcker också frågor om journalistikens roll.

SVT valde att använda SKMA:s uttalande som ingång till en del av intervjun. För kritiker av public service förstärker detta bilden av att redaktionella vinklar ibland bygger på aktörer som själva har tydliga positioner i den politiska debatten.

För andra är det självklart att en organisation med expertis inom antisemitism ska få kommentera ett uppmärksammat uttalande.

Frågan illustrerar en bredare diskussion: när blir expertkommentar en del av sakgranskningen – och när uppfattas den som politisk positionering?

En känslig balans Antisemitism är ett växande problem i Europa och Sverige. Samtidigt är det en fråga som allt oftare kopplas till migration, säkerhet och integrationspolitik.

När dessa dimensioner möts i ett valår blir varje formulering laddad.

Åkesson valde i intervjun att stå fast vid sin analys – och att avfärda kritiken.

Hur den strategin påverkar opinionen beror mindre på själva ordvalen och mer på vilken berättelse väljarna upplever som mest trovärdig.