Valbudget med historiskt underskott Regeringen har presenterat sin valbudget – med omfattande satsningar som väntas leda till det största underskottet i de offentliga finanserna på över tre decennier.

Bland förslagen finns ett nytt jobbskatteavdrag och en tillfälligt sänkt matmoms. Samtidigt öppnar finansminister Elisabeth Svantesson för att delar av satsningarna kan finansieras genom minskat bistånd.

– Vi är faktiskt ett av de länder i världen som ger mest per capita. Det finns mer att göra, vi har stora behov hemma, säger hon till TV4 Nyheterna.

Enligt finansministern handlar det om att ”fördela om och omprioritera”.

Svidande kritik från expertråd Finanspolitiska rådet riktar samtidigt den skarpaste kritiken hittills mot regeringens finanspolitik.

Rådets ordförande Lars Heikensten konstaterar att budgeten avviker från överskottsmålet och att underskottet inte är tydligt motiverat av konjunkturläget.

– Den bryter emot reglerna för budgetunderskottet, men den är inte heller motiverad i förhållande till konjunkturen, säger han.

Från och med 2027 ska Sverige dessutom överge överskottsmålet och i stället införa ett balansmål – vilket innebär att kravet på långsiktiga överskott överges.

Biståndet i fokus Biståndsramen uppgår i dag till 53 miljarder kronor. Av dessa går 43,7 miljarder till internationellt bistånd. Sida hanterar en betydande del av medlen, medan Regeringskansliet och andra myndigheter beslutar om stora belopp.

Utöver detta räknas även kostnader för asylmottagande i Sverige och Sveriges EU-avgifter som biståndsposter.

Att nu använda biståndet som finansieringskälla för inhemska reformer innebär en tydlig prioriteringsförskjutning. Sverige har länge legat i topp internationellt när det gäller bistånd per capita.

Långvarig kritik mot biståndets omfattning Kritik mot biståndets storlek och konstruktion är dock inte ny. Medborgerlig Samling har under flera år argumenterat för att svenska politiker tagit sig rätten att skänka bort skattebetalarnas pengar till andra länder och internationella organisationer utan tillräcklig demokratisk förankring och effektutvärdering.

Partiet har återkommande pekat på att staten i första hand har ansvar för medborgarnas trygghet, välfärd och kärnuppgifter – inte att bedriva omfattande internationell omfördelningspolitik.

I den meningen innebär regeringens öppning för biståndsnedskärningar en rörelse i en riktning som tidigare varit kontroversiell i breda politiska kretsar.

Ny politisk konfliktlinje Samtidigt kvarstår den större frågan om budgetdisciplin. Kritiker menar att regeringen både vill sänka skatter, öka utgifter och samtidigt låna mer – en kombination som sätter det finanspolitiska ramverket under press.

Valåret ser därmed ut att präglas av två parallella konflikter: hur mycket staten ska låna – och hur mycket av svenska skattepengar som ska stanna i Sverige.

Det är en prioriteringsdebatt som sannolikt kommer att fördjupas ju närmare valet landet kommer.