Avgångskrav mot Pourmokhtari – men klimatpolitiken behöver sans, inte symboler Klimatminister Romina Pourmokhtari (L) pressas hårt efter att det blivit tydligt att Sverige kommer missa både de nationella klimatmålen och EU:s krav för 2030. Oppositionen kräver hennes avgång – men i själva verket visar situationen på något helt annat: behovet av att sätta stopp för orealistiska klimatmål och återföra politiken till sunt förnuft.
Löften som spricker Socialdemokraterna pekar på att Pourmokhtari själv upprepade gånger sagt att hon skulle avgå om målen inte nås. Nu använder de hennes egna ord som ammunition. Men frågan är inte om en enskild minister ska ta sitt ansvar – frågan är varför Sverige gång på gång bundit upp sig vid orealistiska och närmast utopiska mål som aldrig haft förankring i verkligheten.
Klimatism på bekostnad av verkligheten Regeringens senaste klimatredovisning visar ett gap på över fyra miljoner ton koldioxid för transporter och jordbruk. De åtgärder som föreslås i budgeten räcker inte. Elektrifieringen går långsamt och skogens koldioxidupptag minskar. Ändå fortsätter klimatpolitiken att präglas av målsättningar snarare än faktiska resultat.
När ministern nu säger att utsläppen ”ändå kommer att minska” framstår det mer som politisk posering än som en seriös analys.
En styrkedemonstration att säga nej Det verkliga modet i dagens läge är inte att ställa upp i fler tv-debatter – utan att våga säga nej till klimatismens fantasimål. Sverige har redan sett hur klimatpolitiken drivit upp kostnaderna för hushåll och företag, bidragit till inflationen och undergrävt konkurrenskraften.
En regering som på allvar vill sätta Sverige på rätt kurs måste våga lägga undan symbolpolitiken och i stället fokusera på insatser som är realistiska, effektiva och proportionerliga.
Att prioritera ekonomin, tryggheten och människors levnadsstandard framför ännu en omgång missade klimatmål är inte att ge upp – det är att återföra politiken till balans och förnuft.
