Kritiken växer mot grön vätgas som klimatlösning: ”Ekonomiskt orealistiskt” Ett av Australiens största vätgasprojekt – CQ-H2 – har kollapsat efter att det statligt ägda energibolaget Stanwell drog sig ur i slutet av juni. Projektet sågs som en hörnsten i landets satsning på så kallad grön vätgas som väg till nettonollutsläpp. Nu växer skepsisen – både inom politik och forskning.

En klimatstrategi i spillror CQ-H2-projektet i Queensland lanserades med stora ambitioner: att bli en global föregångare i produktion och export av grön vätgas – alltså vätgas framställd genom elektrolys med förnybar el. Projektet stöttades aktivt av delstatsregeringen, men efter att huvudaktören Stanwell backat ur står planerna i praktiken döda.

Kollapsen sker i ett känsligt läge där flera länder, däribland Sverige och Tyskland, satsar miljardbelopp på liknande projekt i hopp om att grön vätgas ska ersätta fossila bränslen inom industrin och transportsektorn. Men i takt med att verkligheten tränger sig på – med tekniska svårigheter, enorma kostnader och brist på storskalig lönsamhet – höjs allt fler röster för en mer realistisk energipolitik.

Tidigare premiärminister: ”Kanske inte lönsamt” Annastacia Palaszczuk, tidigare premiärminister i Queensland, erkände efteråt att storskaliga vätgasprojekt kanske inte är ekonomiskt genomförbara. Samtidigt försvarade hon sin tidigare roll i att främja projektet: ”Regeringen måste ligga i framkant med ny teknik.”

Men kritiker menar att det är just den politiska viljan att ”ligga i framkant” – snarare än sund ekonomisk kalkyl – som nu avslöjar sig som verklighetsfrånvänd. Energiforskaren Barry Murphy menar att CQ-H2:s fall visar att Australiens plan för nettonollutsläpp är byggd på orealistiska antaganden.

Ett växande globalt frågetecken Vätgas har länge hyllats som framtidens bränsle, men verkligheten visar sig allt mer krass. Grön vätgas kräver enorma mängder el, är svår att lagra, och innebär höga kostnader per energienhet. Särskilt i länder med höga elpriser och dålig infrastruktur framstår tekniken som ekonomiskt ohållbar.

Även i Europa rapporteras nu om uppskjutna eller nedskalade vätgassatsningar. Det börjar stå klart att vätgas inte är någon magisk lösning – och att vägen till klimatneutralitet inte kan gå via tomma löften och statsstödda luftslott.

Vart går gränsen för symbolpolitik? För frihetligt sinnade väljare och beslutsfattare väcker utvecklingen i Australien en angelägen fråga: Hur många miljarder i skattepengar ska offras på teknologier som ännu inte bevisat sin bärkraft? När klimatpolitik blir ett självändamål snarare än en rationell prioritering, riskerar både ekonomi och samhällsutveckling att hämmas.

Kollapsen i Queensland är ett konkret exempel på varför klimatpolitiken måste styras mer av teknikneutralitet, sund ekonomi – och mindre av symboliska mål som nettonoll till ett visst datum.