Regeringen tillsätter ännu en utredning – men välfärdsbrotten fortsätter När det står klart att samtliga av Sveriges 62 största assistansbolag har anställda med kopplingar till organiserad brottslighet, då är det dags att agera kraftfullt. Istället möts allmänheten av ett bekant besked: ännu en utredning. Den femte i raden, med leverans i december 2026 – alltså efter nästa riksdagsval.

Regeringens pressträff på tisdagen bjöd på allvarsord och erkännande av allvaret. Men utifrån kom det kritik om att utredningsbeskedet snarare vittnar om panik och handlingsförlamning. Och med rätta. För problemet är inte nytt – det är minst ett decennium gammalt.

Fusket inom personlig assistans har varit känt länge. Redan 2015 dömdes 34 personer i en av de största assistanshärvorna i Södertälje. 2019 avslöjades att ett nätverk i Västsverige lurat till sig 43 miljoner kronor. Sedan dess har rapporter, larm och myndighetsgranskningar avlöst varandra. Regeringen har haft alla kort på bordet länge.

Att nu utreda vad som borde varit åtgärdat för flera mandatperioder sedan väcker frågor: Är syftet att skjuta problemen framför sig – bortom nästa val? Att framstå som handlingskraftiga utan att faktiskt behöva fatta obekväma beslut?

Det är inte bara ineffektivt. Det urholkar förtroendet för statens förmåga att försvara den gemensamma välfärden.

En bankomat för gangsterekonomin Polisen, Försäkringskassan och andra myndigheter har i den nya rapporten visat att välfärdsersättningar fungerar som en öppen bankomat för gängkriminella. Pengarna används för att finansiera annan brottslighet – inklusive våld, vapen och narkotika.

Samtidigt står brukare med verkliga behov i kö, medan kriminella nätverk mjölkar systemet via överdrivna stödbehov, fejkade arbetspass och släktband mellan brukare och assistenter.

Att det finns ett mörkertal råder det inga tvivel om. Men hur länge ska samhället tillåta att en av välfärdens mest utsatta grupper – personer med funktionsnedsättning – reduceras till verktyg i kriminellas affärsmodeller?

En utredning i slow motion Regeringen vill nu "se över" och "föreslå åtgärder" – men först om 20 månader. Under tiden uppskattas ytterligare 20–30 miljarder rinna ut ur systemet. Det motsvarar kostnaden för hela det svenska rättsväsendet under ett år.

Presskonferensen innehöll många ord om allvaret, men få konkreta svar. En reporter från TT ställde frågan som många ställer sig: Är det verkligen rimligt att vänta till december 2026?

Svaret från socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) blev svävande. Det talades om "pågående insatser", men inte varför de inte redan burit frukt.

Samtidigt påpekade Jessica Stegrud (SD) att problemen till stor del är "importerade". Men detta förklarar inte varför vare sig nuvarande eller tidigare regeringar har agerat så sent och så långsamt.

Välfärdens framtid står på spel LSS-reformen var en frihetsreform. Den byggde på tillit – att människor i behov av stöd skulle få verklig hjälp utan att misstänkliggöras. Men tilliten har nu blivit ett verktyg för organiserad kriminalitet.

Regeringens svar? Ännu en utredning.

Om ambitionen är att skydda välfärden krävs omedelbara, konkreta reformer – inte fler skrivbord. Det handlar om politiskt mod, inte fler pressträffar.

Frågan är om svenska folket har tålamod nog att vänta på utredningens resultat. Eller om de, i valet 2026, redan dragit sina egna slutsatser om regeringens handlingskraft.