Reaktionerna efter terrordådet vid Bondi Beach i Sydney har blottlagt ett allvarligt och växande problem i delar av den propalestinska rörelsen. I svenska Facebookgrupper och på sociala medier sprids inlägg som inte bara relativiserar dådet – utan i praktiken rättfärdigar våld mot judar.
I flera propalestinska grupper på Facebook dominerar kommentarer där attacken förklaras som en ”oundviklig konsekvens” av Israels politik. Andra menar att judar endast är oskyldiga om de tar avstånd från staten Israel, eller hävdar att judar som uppfattas som ”sionister” därmed legitima mål. Parallellt sprids konspirationsteorier om att Israel eller Mossad själva skulle ligga bakom dådet.
Påståendena saknar stöd. Australisk polis har uppgett att gärningsmännen svor trohet till Islamiska staten före attacken. Trots detta lever narrativet vidare i svenska forum – ofta utan invändningar.
Ett återkommande mönster Det som framträder är inte enstaka extrema röster, utan ett återkommande mönster i flera av dessa miljöer. Våldet fördöms inte principiellt, utan bedöms utifrån vem offret är och vilken politisk hållning offret antas ha. Judars rätt till säkerhet ifrågasätts i retoriken och görs beroende av deras inställning till Israel.
Detta är en avgörande gränsöverskridning. När terrorhandlingar förklaras, ursäktas eller ges moraliskt sammanhang uppstår en miljö där våld inte längre betraktas som oacceptabelt i sig – utan som ett politiskt verktyg.
Konspirationer och förskjutet fokus Efter dådet har stort fokus lagts på Ahmed El Ahmad, den muslimske man som ingrep och avväpnade en av terroristerna. Hans heroiska insats har hyllats brett. Samtidigt används hans bakgrund i vissa propalestinska sammanhang för att flytta bort uppmärksamheten från själva dådet.
I flera inlägg problematiseras inte morden på judar, utan i stället påstås att rapporteringen försöker dölja att hjälten var muslim. Detta sker samtidigt som gärningsmännen ursäktas eller deras ansvar relativiseras.
Även internationellt sprids liknande konspirationer. En tidigare BBC-korrespondent har exempelvis hävdat att attacken var iscensatt för att gynna Israels politiska intressen. Den typen av påståenden förstärker bilden av ett narrativ där judar inte tillåts vara offer – och där antisemitism ges ett intellektuellt försvar.
Ett problem för den fria västvärlden Sammantaget pekar utvecklingen på ett större och mer systemiskt problem. I ideologiskt präglade miljöer legitimeras antisemitism genom att kläs i antikolonial, antisionistisk eller ”antimperialistisk” retorik. Resultatet blir att våld mot judar inte möts med entydigt avståndstagande, utan förklaras som begripligt, väntat eller till och med rättfärdigt.
Detta är inte bara ett hot mot judiska minoriteter. Det är ett hot mot själva grundprincipen i det öppna samhället: att politiskt våld mot civila alltid är oacceptabelt, oavsett gärningsman och offer.
När den gränsen suddas ut uppstår en farlig normalisering. Och när antisemitism tillåts passera under politiska täckmantlar blir den desto svårare att bekämpa.
För den fria västvärlden borde detta vara en väckarklocka. Inte om Mellanöstern – utan om tillståndet i våra egna samhällen.
