Paradigmskiftet som aldrig kom – invandringen fortsatt hög trots löften Trots att Tidöregeringen utlovade ett paradigmskifte i migrationspolitiken ligger invandringen kvar på mycket höga nivåer. Särskilt anhöriginvandringen från MENA-länder består, och regeringens retorik motsvaras inte av verkliga resultat. Samtidigt växer frustrationen bland väljare som vill se en verklig omläggning – inte bara i ord utan i handling.

Nära 90 000 uppehållstillstånd – även 2025 Under första halvåret 2025 beviljades 44 187 uppehållstillstånd. Om takten håller i sig innebär det att närmare 90 000 personer får stanna i Sverige under året – bara marginellt lägre än 2023 och 2024.

Migrationsforskaren Henrik Malm Lindberg från DELMI kommenterar att man ”knappast kan tala om ett paradigmskifte”. Under 2023 beviljades 102 000 uppehållstillstånd, och året därpå 94 000. Nedgången är alltså svag – och mönstret är stabilt.

Den största gruppen är anhöriginvandrare. De utgör ungefär hälften av alla tillstånd, och inom den gruppen står familjeåterföreningar från länder i Mellanöstern och Afrika för en betydande andel.

Anhöriginvandringen består – trots minskad asylinvandring Enligt Malm Lindberg är det förvånande att anhöriginvandringen från asylländer håller i sig, trots att flyktinginvandringen minskat. Det stora inflödet 2015 fortsätter alltså att sätta avtryck – tio år senare.

Medborgerlig Samling har tidigare pekat på just detta som ett skäl till att ett totalstopp för asyl- och anhöriginvandring från MENA-länder är nödvändigt. Utan ett sådant stopp är varje skärpning verkningslös – strömmen fortsätter in, genom det som ibland kallas ”bakdörren”.

Arbetskraftsinvandring – men med bidrag till anhöriga Omkring 30 procent av invandringen registreras som ”arbetsmarknad”, men knappt hälften är verkliga arbetskraftsinvandrare. Resten är anhöriga som får tillgång till välfärdssystemet – även om den arbetande personen inte längre uppfyller försörjningskraven.

Forskaren pekar på att detta kan vara ett tecken på att många anhöriga inte har för avsikt att återvända, utan snarare planerar för långvarig bosättning i Sverige. Systemet gynnar alltså permanent migration även under arbetskraftsparollen.

Samma mönster gäller för studentinvandring. Studenter och deras anhöriga står för 17 procent av invandringen. Den som kommer som anhörig till student får automatiskt arbetstillstånd – något som Fokus tidigare visat används som genväg till arbetskraftsinvandring.

Asylinvandringen minskar – men inte tack vare regeringen Endast 14 procent av invandringen består i dag av asylsökande – och två tredjedelar av dessa är ukrainare som omfattas av EU:s massflyktsdirektiv. Den reguljära asylinvandringen är därmed historiskt låg.

Men enligt Malm Lindberg bör regeringen inte ta åt sig äran. Minskningen påbörjades redan under Socialdemokraternas styre, och dagens åtstramningar är i flera fall en direkt fortsättning på tidigare beslut. Det gäller bland annat höjningen av lönekravet för arbetskraftsinvandrare – en reform som förbereddes redan under S-regeringen.

MED går längre – föreslår totalstopp Medborgerlig Samling har i motsats till Tidöpartierna aviserat att partiet kommer gå till val 2026 på ett totalstopp för asyl- och anhöriginvandring från MENA-länder. Syftet är att bryta det invandringsmönster som fortsatt påverkar Sverige trots stramare retorik.

Att döma av statistiken har Tidöpartiernas politik – trots stora ord – inte lyckats påverka den faktiska invandringsvolymen i någon meningsfull utsträckning. I praktiken upprätthålls systemet av både borgerliga och socialdemokratiska partier i samförstånd, men utan tydligt ansvar.

Frågan är nu om väljarna är beredda att acceptera ännu ett val utan att invandringsfrågan får verklig betydelse. Eller om 2026 blir året då man ställer krav – på riktigt.