President Donald Trumps nya omfattande tullbesked har väckt oro världen över – med fallande börser och ökande prat om ett nytt handelskrig. Men hur allvarlig är egentligen situationen? Joakim Rönning, utrikeschef på Nyhetsbyrån Direkt, nyanserar bilden i en uppmärksammad tråd på X. Hans slutsats: Globaliseringen överlever – och kanske till och med stärker sig själv.
Tisdagen den 2 april utropades av Donald Trump som ”Liberation Day”. Med orden att USA nu ska ”slå tillbaka” mot globalistiska krafter som ”plundrat landet” tillkännagav han sin nya handelspolitik: Minst 10 procent tull på i princip all import, med ännu högre strafftullar mot länder som anses ha behandlat USA illa – däribland EU.
I Vita husets retorik har europeiska personbilstullar (10 %) länge använts som slagträ, i jämförelse med USA:s egna 2,5 %. Vad som dock ofta utelämnas är att USA redan i dag har 25 % tull på pickuper – vilket skyddar deras egen största fordonsindustri. Rönning kallar detta ”oärlig retorik” och påminner om att flera amerikanska bilmärken dessutom räddats med statsstöd som inte hade varit möjliga i EU.
Handelskrig i rubrikerna – men inte i världen? Trumps tullar har sänkt marknaderna, fått exportbolag att darra och åter väckt talet om globaliseringens död. Men enligt Rönning är detta främst ett västerländskt narrativ.
”Vi är i en amerikansk bubbla. Ingen tycks zooma ut och se världen i sin helhet”, skriver han.
I realiteten utgör USA:s andel av världens import numera endast 13 %, en stadig minskning från drygt 20 % för två decennier sedan. Samtidigt ökar andra aktörers betydelse: Kina genom sin ”Nya sidenvägen” och Europa genom sin roll som mottagare och försvarare av frihandeln.
I ett simulerat scenario – där USA helt slutar importera varor – visar forskningsdata att resten av världen kan återhämta sig inom fem år. Vissa länder gör det på bara ett år. Globaliseringen må bromsa in, men den vänder inte.
En teknologisk klyfta Det Rönning däremot menar faktiskt bromsar globaliseringen är exportrestriktionerna på spjutspetsteknik. USA och EU försöker båda begränsa Kinas tillgång till strategisk teknologi som AI och halvledare, vilket skapat vad han kallar en ”teknologisk klyfta”.
Men i ekonomins bredare segment – energi, jordbruk, konsumtion – går globaliseringen vidare med full fart. Och inte minst: USA:s och Kinas inbördes varuhandel utgör endast cirka 2,5 % av världens totala handelsvolym. En siffra som kastar nytt ljus över dramatiken.
Slutsats: Världen hittar nya vägar Rönning sammanfattar:
- USA:s protektionism kan ge inflation och recession – på hemmaplan.
- Resten av världen drabbas – men hittar nya handelsvägar.
- Globaliseringen bromsar in men dör inte – den anpassar sig.
- På längre sikt är det inte USA, utan världen som helhet, som dikterar villkoren.
”Jag äter upp min hatt om vi inte har mer världshandel 2030 än vi har idag”, avslutar han.
I ett medielandskap som gärna fokuserar på dramatik, erbjuder Rönnings analys ett välkommet helhetsperspektiv – där globala marknadskrafter fortsatt visar sig vara starkare än enskilda presidenters utspel.
