Från människorättsorganisation till politisk opinionsbildare Amnesty Sverige och Amnesty Sápmi använder FN:s internationella urfolksdag till att kräva omfattande politiska förändringar i svensk lagstiftning och klimatpolitik. I en debattartikel i Expressen anklagar de Sverige för att halka efter i respekten för samers rättigheter och listar konkreta lagförslag – från att ratificera ILO:s konvention 169 till att införa ett ”samiskt klimatråd” efter finsk modell.
Detta är långt ifrån första gången Amnesty tar ställning i politiskt omstridda frågor. Kritiker menar att organisationen allt mer fungerar som en opinionsbildare med en tydlig ideologisk agenda, snarare än som en neutral människorättsobservatör.
TT och mainstreammedias okritiska rapportering Trots att Amnesty:s krav i praktiken är politiska ställningstaganden, rapporterar svenska nyhetsbyråer och större redaktioner återkommande om deras utspel som om de vore neutrala larmrapporter. I det aktuella fallet återgav TT stora delar av debattartikeln i nyhetsform, utan att ge utrymme åt andra perspektiv.
Det väcker frågan om nyhetsvärderingen styrs av en förutfattad uppfattning om Amnesty:s auktoritet, snarare än en kritisk bedömning av innehållets natur.
Selektivt fokus och brist på balans Amnesty:s debattartikel lyfter bland annat ett FN-uttalande från 2020 om en specifik gruvetablering i Tärnaby, men berör inte hur Sverige samtidigt fått beröm i andra internationella sammanhang för sin minoritetspolitik. Kritiker menar att den typen av selektiv informationsanvändning förstärker bilden av Amnesty som en aktör med politiska syften, där målet är att driva på lagändringar snarare än att objektivt granska människorättsläget.
När organisationer med tydlig aktivistisk agenda får nyhetsmässigt försprång genom okritisk rapportering riskerar allmänhetens förtroende för både medier och organisationen att urholkas.
