Regeringens ekonomiska politik visar hur Sverige fastnat i en ideologisk återvändsgränd När en regering som kallar sig borgerlig driver en skattepolitik som i praktiken är socialistisk, är det något grundläggande fel. Det konstaterar Michael Merdoyo (MED) i en debattartikel i Bulletin, där han beskriver hur Sveriges socialdemokratiska arv fortfarande styr även den så kallade högern.
Han pekar särskilt på den allmänna löneavgiften – den största delen av arbetsgivaravgiften – som i grunden är en dold skatt på arbete. En skatt som inte finansierar någon socialförsäkring, utan enbart statens växande utgifter.
En borgerlighet utan riktning Det som en gång kallades borgerlig politik handlade om frihet, företagande och personligt ansvar. I dag har den förvandlats till systemförvaltning. Tillfälliga sänkningar av avgifter, små undantag och punktinsatser används för att dölja att den övergripande riktningen är oförändrad: hög skatt, stor stat och låg reformvilja.
Merdoyo kallar det för ”ett system som blivit sin egen logik” – där staten beskattar medborgarna inte för att skapa tillväxt, utan för att hålla liv i en självsvällande förvaltning.
Den dolda skatten – ett demokratiskt problem Att gömma skatter bakom tekniska avgifter är inte bara ekonomiskt skadligt, menar Merdoyo. Det är odemokratiskt. När medborgarna inte ser hur mycket staten faktiskt tar, går förståelsen för statens kostnad förlorad. Det skapar en illusion av effektivitet – medan skattebördan i verkligheten växer.
Resultatet är en överbyggnad utan ansvar, där alla partier upprätthåller samma ordning oavsett färg.
Samma system – olika logotyper I praktiken har Sverige i dag ett enpartisystem i ekonomisk mening. Regeringar byts, men systemet består. Myndigheterna blir fler, skatterna mer invecklade och medborgarna alltmer beroende av statliga bidrag och subventioner.
Merdoyo beskriver det som ”ett spel för gallerierna” – där skattesänkningar utlovas i rubriker men kompenseras av nya avgifter i fotnoterna. Detta, menar han, är symptomet på ett land som har förlorat sin ekonomiska kompass.
En ny kurs – eller samma väg mot väggen Medborgerlig Samling föreslår fyra konkreta reformer för att bryta mönstret:
- Fasa ut den allmänna löneavgiften.
- Inför en enhetlig moms för transparens.
- Renodla myndighetsstrukturen och avveckla icke-kärnuppgifter.
- Växla bort näringslivets subventioner mot generella skattesänkningar.
Budskapet är tydligt: Sverige behöver mindre stat och större frihet. Inte fler lapptäcken och symbolreformer.
En förlorad riktning Merdoyos slutsats sammanfattar ett tillstånd många väljare känner igen: Problemet är inte längre höger eller vänster – utan riktningen som gått förlorad. Så länge makten handlar om att bevara ett överbelastat system, snarare än att reformera det, kommer Sverige fortsätta glida mot ökad ineffektivitet, minskad tillit och stagnerande välstånd.
Den verkliga systemkritiken kommer i dag inte från vänstern eller den etablerade högern – utan från dem som fortfarande vågar tala om frihet, ansvar och respekt för medborgarnas pengar.
